Förut var ensamhet ett skällsord för mig. Ett ord som innebar fara. Ensamhet var Hans och Greta som blev övergivna av sina föräldrar i den stora mörka skogen. Ensam var fult att vara. ”Själv” skulle man möjligtvis kunna vara. För ensamhet betydde att man var mycket liten och mycket rädd. Den ensamme var kanske inte värd att älskas? Mauro Scoccos sång för de ensamma gjorde mig illa till mods, tårögd och rädd att själv bli en av dem han sjöng om.

Idag har ordet ensamhet en helt annan innebörd. Ordet ensamhet betyder frihet. Ensamhet betyder lugn.  Ensamhet betyder inga måsten. Ensamhet är vackert. När det är självvalt. Jag vill inte leva i ensamhet. Men jag vill ha tillfällen av ensamhet. Idag fick jag ett.

För första gången på 3 år och 357 dagar fick jag bada i ensamhet, i hett vatten. Och länge. Ingen skvätte på mig. Jag kunde ligga där med torra händer ovanför ytan, utan att hålla i något barn, och läsa min bok och känna hur kroppen blev mer och mer avslappnad och hur jag blev mer och mer trött. Bekymren känns färre och inte längre så stora. Ljudet av blåsten utanför var det enda som hördes, i övrigt var det helt tyst. Barnen snusade gott i sina sängar.

Senast jag tog ett bad var när yngsta gossen föddes, vilket om 8 dagar blir 4 år sedan. Och ett bad med förlossningsvärkar räknas knappast som ett härligt bad. Och även om jag var själv i karet, så var jag ju inte ensam i rummet eftersom barnens far var med och lydigt följde barnmorskans instruktioner om massage.

Jag njöt av att få ensamheten. Tystnaden. Lugnet. Min bok. Ensamhet när den är som bäst.

Ensamhet för den riktigt ensamme är däremot lika sorgligt nu som förut. Den ofrivilligt ensamme utan familj eller vänner eller kanske utan en partner att älska och bli älskad av, det är fortfarande sorgligt och orättvist.

Men för oss som nästan aldrig är ensamma är ensamhet ett vackert ord. Ett mjukt ord. Ett välkommet ord. Ensamhet. Det låter varmt.  Jag har lyckan att ha underbara barn i min närhet. Jag har lyckan att ha en fantastisk familj. Jag har lyckan att ha underbara vänner. Jag har lyckan att aldrig behöva känna verklig ensamhet. Jag har lyckan att istället få längta efter och drömma om stunder av ensamhet.

Jag bryr mig inte om att jag tänjt på ordets innebörd. Jag bryr mig inte om vad SAOL anger som korrekt betydelse. För idag är ensamhet något man får göra helt ensam. Idag är det inget ofrivilligt.

Ensamhet. Ett så vackert ord. Och ett så hemskt ord. Jag vill inte vara Hans och Greta. Jag vill inte heller vara jag. Jag vill vara hon som lite oftare kan använda ensamheten till att välja att umgås med andra eller bara vara ensam.

Men idag var ensamheten efterlängtad och fridfull. Idag är ensamhet bara ett vackert ord.