2010 måste gå till historien som världens tråkigaste och kallaste valrörelse. Eller också har jag varit för insyltad tidigare för att objektivt observera.

För mig som väljare känns det tråkigt att det kastas fram siffror och procenttal som egentligen inte talar om för mig vad som gör skillnad.

Tomas Östros är däremot ett briljant undantag. Ser man ett foto på honom så är "torr" och "tråkig" de två första beskrivande orden jag kommer att tänka på. Men när man hör mannen formulera sina åsikter och sina "varför" så blir man frälst. Han talar om siffror han också. Men han talar också ur hjärtat om varför siffrorna är viktiga och vad siffrorna betyder. Han talar om ideologi.

För alla partier både i regeringsställning och i opposition har tydliga ideologier. men inga av dem framkommer. Vi hör Mona Sahlin prata om att arbetslöshetsförsäkringens nivå ska sänkas successivt. Que? Han även hon gått på myten att den arbetslöse är lat och ovillig. Vi hör Fredrik Reinfeldt prata om rättvisa samtidigt som han vill ta nästa steg i jobbskatteavdraget men inte göra något för de som har det sämst.

Socialdemokraterna har en fantastisk grundsyn som säger: "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov".

Det är ju DET det valet handlar om. Synen på samhället. Synen på människan. Synen på allas lika värde och allas lika rätt. Vi föds alla med olika förutsättningar. Men vi förtjänar samma chans.

Alla, och då menar jag ALLA, hamnar någon gång i en situation som är svår att bemästra; oavsett om den sker i barndomen, i tonåren, i vuxenlivet, som förälder eller som pensionär.

Vi bär alla ansvaret för vårt eget liv, våra egna beslut. Men, när vi nått en gräns där vi kämpat och kämpat och ändå inte räckt till, då ska det finnas en trygghet i vårt samhälle som ser oss som viktiga. Som ser oss som en människa som JUST NU behöver samhällets stöd. Och då ska samhället finnas där. För vi lever i samhällen. Vi är sociala varelser. För att en grupp (eller ett samhälle) ska överleva så måste vi måna om varandra. Vi måste ge och ta. Ingen vill bara ge. Ytterst få vill bara ta.

I intervjuerna TV gör så är det aldrig en nyanländ flykting som kommer till tals. I aftonbladets bilaga så är det aldrig den ensamstående föräldern utan arbete som finns med i reportaget. Många gånger har jag undrat varför. Men jag tror (ja jag inser att jag framstår som självgod allvetande) att det beror på att det är en alltför främmande del av samhället för journalisterna. De grupperna är osynliga och alla vet att de finns, men ingen känner någon i verkligheten.

Barnfamiljer och pensionärer och småföretagare intervjuas vitt och brett och vi läser vem som blir vinnare resp förlorare på blockens valmanifest.

Ingen frågar dem som är mest beroende av en förändring. De som drabbas hårdast i en lågkonjunktur. De som redan ligger. Och i ärlighetens namn, de röstsvagaste grupperna hörs inte. De röstsvaga är de besvärliga. De som "tär istället för när". De som redan ligger bryr sig ingen om att fråga... De är inte normen. Normen är etnisk svensk tvåbarnsfamilj med yrkesarbetande medelinkomsttagande heterosexuella föräldrar där mannen tjänar något mer än kvinnan.

Så trots att jag tycker att LO:s dagliga valutskick till mailen retar mig och borde klassas som "spam" och trots att LO ringer mig och vill prata val och mest framstår som en telefonförsäljare som stör så måste jag ändå säga att jag röstar rött idag, imorgon och för all framtid.

Det kommer alltid att finnas orättvisor. Det kommer alltid att finnas de som har det bättre och de som har det sämre. Det är oundvikligt. Men i min värld ska man, även om man har det sämre, ha det BRA! Människan är inget vi kan leka med. Inget vi kan förkasta och raljera över. Människan är just en människa med ett eget värde och med rätten till ett drägligt liv.

Synd bara att valrörelsen handlar om sifrror och procent och inte om människors vardag... Synd bara att ALLA partier har glömt bort de som inget har och som bara vill ha det drägligt.

Så återigen vill jag säga; ett samhälle jag vill leva i är ett samhälle där man lever efter devisen: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

Möttes idag igen av Jan Björklund när jag svängde ut ifrån parkeringen på väg till jobbet. Och återigen skrek han ut något (eftersom jag gäspade mig igenom tiden med honom på affischen så minns jag inte detaljerna) om skolan.

Men ärligt talat, vem röstar på Björklund för alla dessa disciplinsypunkter han basunerar ut?

När jag växte upp på 80-talet så sades det att lärarna var en stor grupp av Fp:s väljare. Så kan det väl ändå inte vara idag? Åtminstone hoppas jag innerligt att lärarna är mer vidsynta, toleranta och förstående än att döma någon för att den har keps på huvudet. Och kloka nog att inse att föra in skolk i betyget inte hjälper den som redan har det svårt - utan snarare stjälper.

Bör det inte vara rimligare att man som lärare sätter sig ner med eleven och visar intresse och försöker förstå, att prata med den eleven som halkat snett? Har man inte blivit lärare för att man har ett intresse för barn och ungdomar och vill ge dem så goda förutsättningar som möjligt i livet?

En bekant till mig, som dessutom är anställd på friskola, är helt galen över Björklunds ständiga och okunniga utspel om skolvärlden och nya idéer till regelverk. Den bekanta berättar att någon skämtsamt anmält honom till Björklunds nyhetsbrev. Och nu sitter de där och blir förbannade varje vecka när det kommer eftersom det uteslutande består av DUMHETER.

Den lärare som tycker att Björklund för en sund skolpolitik vill jag definitivt inte ha som lärare för mina barn.

De lärare som tycker att han har rätt bör väl rimligtvis vara FÖRE DETTA lärare som pensionerades för en sisådär 30 år sedan?

Är inte (den på pappret) liberale Björklund den mest konservativa av dem alla? Personligen tycker jag att han är urläskig!

Så nu undrar jag; vem röstar på Fp? Är det fd moderater som inte gillar att de pratar rättvisa (snacka går ju......) i nya Moderaterna? Eller är det KD-anhängare som inte tycker att Hägglund ser tillräckligt sträng ut? Några avdankade centerpartister kan jag inte ens föreställa mig skulle lägga sin röst på Fp. (Jag kan iofs inte föreställa mig att en genuin centerpartist vill lägga sin röst på C så länge Olofsson toppar listan heller..)

Men att Fp har röster är för mig en gåta. En stor gåta som jag förmodligen aldrig får svar på.

Ja, det här med politik är märkligt... Och märkligast av allt är Björklunds delaktighet i den.

Ps. jag låter bli att kommentera hans åsikter om invandrare och annat eftersom jag riskerar att få hjärtinfarkt av frustration. Ds

- Mamma, kan du hjälpa mig att skriva ett kort? undrar äldste sonen på fem år i bilen hem från dagis.

- Ja, det är klart. Till vem ska du skicka kort?

Jo, han ska skicka kort till tjejen (en av två) som han är kär i. Han förklarade att han inte vågar berätta att han är kär i henne, men att om han skriver ett kort så förstår hon nog. Och han hoppades att hon skulle vara kär i honom också. Jag gick inte in på detaljer om deras släktskap (sysslingar) eller att hon är stor 7-åring utan lovade att hjälpa honom.

- Det ska vara ett kort med blommor och hjärtan så att hon förstår varför hon får kort. Och kanske en prinsessa, för det gillar nog hon. Och en rallybil. Om det finns sådana kort.

Jag lovade att leta på lunchen imorgon. Han fortsatte:

- Du kan skriva så här: "Till Emilia! Du är vacker som en prinsessa. När jag blir stor kan jag bli din prins om du vill. Jag är kär i dig. Och Edvin är kär i Ninja. Kanske kan du komma hit på lördag så att vi kan spela playstation och cykla tillsammans. Vill du att jag blir din prins? Om du inte vill det så är det ok för mig. Jag blir inte så ledsen, för mamma säger att jag blir kär tusen gånger innan jag blir stor. Det finns väldigt många snälla och söta tjejer. Men du är mest lik en prinsessa. Men jag tror jag blir kär igen många gånger. För jag är ju stilig. Och Edvin också. Vi är riktigt stiliga killar. Hej då!" Förresten, kan du fråga om jag får köra hennes motorcross också när vi hälsar på?

Helt uppenbart är att jag vid min barm har närt en lillgammal gosse med önskan om att bevara kungahuset och dessutom utöka det genom att själv bli prins. Motorintresset har han ju tydligen gemensamt med nuvarande kungahus.

Hm.... Jag får väl dölja mina åsikter om kungahuset och intala mig att: ja, ja, bara han blir lycklig så....