..att barnen river ut allt hela tiden och för att de brottas och bråkar.

Efter en pärs där alla i omgångar legat däckade i magsjuka börjar vi så smått komma på fötter. Alla längtar ut. "Alla" inkluderar även mig. Jag längtar ut så mycket att jg hänger i de gläntande fönstrena eller sätter mig i tvärdrag för att få frisk luft. Men sedan tar det stopp.

Jag vet att jag borde gå ut. Men... det spöregnar ju! Och då menar jag regnar med stort R, så där äckligt så att det kommer från sidan lika mycket som uppifrån, sådär så man blir (dyng)sur och kall hur man än gör. Jag vägrar. Ena stunden. I nästa stund tycker (önskar) jag att det ljusnar på himlen och tänker att lekplatsen nog visst är en bra idé. Nästa beslut säger NEJ nej nej, ingen lekplats.

Så nu sitter jag här, irriterad på barnen som röjer runt och häller ut alla leksaker, där ingen film duger, ingen mat är god, som klättrar på väggar och slåss och kan bara skylla mig själv. Irriterad på mig själv för att jag är en "slapp och dålig" morsa och att alla småbarnsföräldrar väl borde ha ett vettigt regnställ hemma.

Fast, äh! De överlever säkert en dag (till) utan luft. Frågan är bara om jag överlever en dag till med barn som inte fått luft. Men då får jag väl som sagt skylla mig själv och bitchslappa min dödssyndssida lättjan.

Och i ärlighetens namn så vet jag inte längre om det är sviterna av magsjukan som gjort mig hängig eller om det helt enkelt är bristen på frisk luft. Ändå sitter jag här....

Tja, är lättja en dödssynd då vet jag på ett ungefär vart jag kommer att brinna i evigheters evighet. Fast det är ingen större tröst..

 

Vikki

19 oktober 2010 18:43

Det är en dödssynd, men hav mod, jag kommer att brinna med dig!

http://vickileh.bloggagratis.se

aretsmama

19 oktober 2010 19:40

Hahahahahahaha! ja, delad glädje är ju dubbel glädje. Och detsamma måtte väl gälla de berömda eldarna? eller vänta nu.....

 

riesling

20 oktober 2010 12:54

Hahahaha ... Jag tror vi är många in-i-märgen-trötta småbarnsmorsor som skulle hamna där i så fall. Jag är rätt övertygad om att vi har frikort för de fallen :-)

http://riesling.bloggplatsen.se

aretsmama

20 oktober 2010 19:50

Pjuuuh! Skönt. Jag blir nämligen religiös så fort jag blir nervös, och nervös blir jag av skuld, och skuld känner jag när jag inte är så där äckligt perfekt (som jag hatar när omvärlden är). Aningen råtta på repet-effekt. Använder frikortet och skuttar på rosa moln istället, sippandes på lite rödvin då så klart. ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...