Som ingen av er hunnit läsa ännu (med tanke på att det skrevs för ca 1 minut sedan) så satt jag i sann jantelags-anda och anklagade mig själv för att vara dålig morsa som vägrade gå ut i regnet.

Vad händer då?

Jo men himlen bara sprack upp! På de fem (högst) minuter det tog att skriva bloggen. Ett mirakel. Gud hör bön. Saliga äro de... Ah, jag är inte så duktig på religiösa fraser. Men ett mirakel är det.

Här ska cyklas! Här ska fås frisk luft. Här ska varas en duktig mamma.

Skönt att vara lika fantastisk som vanligt igen!   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...