Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)

Men nu.....!

Det är helt fantastiskt!

För första gången är det inte en egotripp jag fått när läsarantalet tillfälligt ökat. Den här gången är det en känsla av värme. Bara.

En bra bit över tusen människor har tagit sig tiden att läsa och förhoppningsvis kramat om sina kära en extra gång. Flera av er har tagit er tiden att bidra till min älskade väns insamling till Cancerfonden.

Det är verkligen fantastiskt!

Det om något visar väl på den empati, värme och omtanke vi känner för varandra. Hur högt vi värderar människan, familjen, vänskap och kärlek. Hur mycket vi bryr oss om, även om dem vi aldrig träffat. Det värmer in i hjärteroten.

Mitt stora TACK till alla er som läst mitt senaste blogginlägg (http://aretsmama.bloggplatsen.se/2012/01/20/7139013-den-perfekta-brollopsgavan/), som länkat till det, som kommenterat - och framförallt till alla er som skänkt pengar till cancerfonden. Tack!

Men även om inlägget jag skrev är anonymt för de allra flesta av er så är det i allra högsta grad personligt för min vän och hennes familj. Och eftersom jag är rädd att de ska känna sig utlämnade så vill jag istället länka er till andra sidor som bättre berättar om ett liv som inte blivit som det ärr tänkt, och där de berörda själv avgör vad som är privat eller inte.

Min väns blogg: http://littlemissred.blogspot.com/
Hennes egna insamling till cancerfonden: http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Insamlingar/?collection=4699

En pappas blogg: http://edetbloggen.blogg.se/

Men vi nöjer oss inte!
Fortsätt gärna läsa. Men framförallt: FORTSÄTT ATT BIDRA TILL CANCERFONDEN! Låt oss utrota cancern! Låt min kämpande, envisa, urstarka, urgulliga vän och hennes älskade, nyblivna make få den den finaste bröllopsgåva de kan få.

Cancer är grymt och orättvist. Och bara ordet cancer är skrämmande. Men sorgligt nog är inte cancer anonymt. Låt oss därför tillsammans göra världen till en cancerbefriad plats. Låt oss inte nöja oss. Låt oss göra livet lite ljusare.

Sms:a BESEGRA 4699 till 72988 och skänk 50 kr till cancerfonden. Tack alla ni för ert livsviktiga bidrag!

Var rädda om varandra!

All kärlek till dig, min urstarka, söta, bubbelskrattande, glittrande, kämpande vän!   

 

Heidi

24 januari 2012 08:06

Tårna rinner ner för mina kinder när jag läser det fina du skriver om din vän, det är lycka att ha en vän som du !
Man får aldrig svika! Jag hade en gång en vän som fick en hjärntumör, sista månaderna i hennes liv var vi bara två vänner kvar alla andra blev väl rädda och försvann...
Kram på dig

aretsmama

24 januari 2012 19:46

Cancer ÄR skrämmande. Fruktansvärt på alla sätt och vis. Och det är jättehemskt att se någon man älskar vara sjuk. Men min vän är inte ensam - även om man blir ensam och rädd i sin sjukdom. Hon har en fantastisk familj som alltid finns där. Hon har släktingar och barndomsvänner, "vuxenvänner"´och arbetskamrater som gör vad vi kan - när hon orkar. Och kanske kan vi inte alltid vara med henne rent fysiskt (även om hon hade orkat) men jag tror nog att hon vet att vi alltid, alltid, ALLTID är med henne i tankarna.

 

Tina Delirium

24 januari 2012 21:23

Detta inlägg gör mig glad, bidrag till cancerfonden är något utav det bästa man kan ge bort!

Min stypappa (lungcancer) och styvmormor (hjärntumör) fick båda väldigt många bidrag på sina begravningar till cancerfonden (minst 100kr) istället för att folk köpte blombuketter. Det var deras önskningar och även folk vi inte kände skänkte bidrag till cancerfonden. Minns inte hur mycket det blev totalt men det var väldigt känslosamt att faktiskt se hur mycket människor bryr sig.

Du är en bra vän, det inser man direkt när man läser igenom detta inlägg. Och det är förbannat fint att du stöttar din vän. Precis som du säger så är cancer grymt och orättvist. Men det finns i vår värld och det kan vi inte förneka. Tycker absolut att detta inlägget var något av de bästa jag läst på det senaste.

Massa kramar till er båda!
Och jag kommer ha detta i mina tankar länge framöver.
<3

http://tinadelirium.bloggplatsen.se

aretsmama

25 januari 2012 05:58

Tack!
Nej, cancer finns och det kan vi inte förneka. Men vi kan förändra det!!!!
Genom forskning, forskning och åter forskning är jag säker på att vi hittar ett sätt att utrota den. Så varje krona till forskningen är värd sin vikt i guld. Därför känns det jätterolig och värmande att så många som för Kristin är okända har bidragit. Så TACK till dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Nu kommer en text om min vän. Den är inte skriven av personen det berör. Den är inte skriven av hennes familj som känner henne allra bäst. Den är inte skriven av någon som har medicinsk kunskap eller detaljer (åtminstone inte under de sista två månad...