När min äldste son fyllde 4 år skulle han få ha sitt första kalas. Till kalaset kom mestadels dagiskompisar och en "privat"-kompis.

Eftersom barnen var små hade de en av föräldrarna med sig. Alla var mammor, vilket jag inte lägger någon som helst värdering i utan tror att det handlar om att det skulle kännas bekvämt för alla inblnadade då jag är ensam mamma.

När barnen käkat tårta och sprang omkring och lekte och busade satt vi föräldrar kvar och drack kaffe i vardagsrummet.

En av mammorna frågar oss andra:
- Har ni börjat läs- och skrivträna era barn ännu?
Jag stålsatte mig för att inte säga något förhastat, de var ju trots allt hitbjudna med sina barn.

Två mammor svarar att de har det. Och "det går så braaaa!" Och så rabblade de upp vad de kunde skriva och hur de kunde alfabetet och hur mkt de kunde läsa etc etc.
Samtalet handlade mer och mer om att man väl borde göra det, och att det var ju bra om de kunde läsa när de börjar skolan så att de slipper ha det jobbigt då.

Men ursäkta mig!! För det första: Om det är jobbigt för en 6-7-åring att lära sig att skriva och läsa, hur jobb9igt är det då inte för en 4-åring?
Och när ska barn få vara barn utan krav på sig att prestera?
Och vad hände med att tro på skolans professionella personal med många års pedagogisk utbildning?

När samtalet började styras in på att man t.o.m BÖR träna med dem och att man hade ett föräldraansvar för att underlätta för barnen i framtiden då kunde jag, trots min värdinneroll, inte längre hålla tyst.

Jag tittade på dem. Alla utom en lever tillsammans med barnets förälder. Bara två av barnen hade (åtminstone då) syskon.

- Menar ni alltså, att jag är en sämre och mindre engagerad förälder än vad ni är eftersom jag inte läs- och skrivtränar min 4-åring?
Tystnad
- När, fortsatte jag, har ni tänkt att jag skulle göra det? Jag är helt ensam med barnen. Deras far har flyttat utomlands. Min yngre son är hyperaktiv och autistisk. 
En stunds tystnad. Sen kom svaret:
- Det gäller ju inte dig.
- Nähä, vem gäller det då? frågade jag. Så mina barn ska inte räknas som elitbarn för att de har andra förutsättningar? Ska vi göra klasskillnader på barnen redan innan de ens börjat skolan? Ska mina barn ses med överseende på för att jag är ensam?
- Varför har ni så bråttom? För vems skull vill ni göra era 4-åringar läskunniga? Varför misstror ni skolans förmåga att göra era barn läskunniga? undrade jag.

Bland barnen var stämningen hög och glad. I vardagsrummet var stämningen tryckt och nästintill död.
En mamma sa ursäktande:
- Vi tänkte inte på din situation och pratade utan att tänka.

Jag sa någonting för att försöka lätta upp stämningen, men inombords kokade jag ännu. Antingen så förstod de inte vad jag menade. Eller så har vi helt enkelt fullständigt olika uppfattningar om vad vi tror är för våra barns bästa.
För jag skiter i min situation!
Det handlar inte om min situation.
Det handlar om elittänkandet.
Det handlar om tävlingen om bästa barnet, smartaste barnet, sötaste barnet.
Det handlar om att inte låta barn få vara barn.

 

Anders af Aursjö

29 januari 2010 20:28

Det handlar t.o.m om att barnen ska vara till för föräldrarna och inte det motsatta.

http://www.bokanders.se

 

Lena

29 januari 2010 21:56

Än en gång måste jag helt hålla med dig! (men det är väl knappast förvånande...) Varför inte låta barn vara barn så länge som möjligt? Kraven kommer till slut ändå. Men samtidigt kanske jag klampar på i storstövlarna för Jenny har alltid haft det så lätt för sig att lära. När hon var 2,5 år skrev hon en inköpslista till mig (som jag faktiskt sparat) och när hon var nästan fyra började vi läsa god natt saga varannan kväll, jag och hon. Men inte berodde det på nån läs och skrivträning utan det berodde endast på att hon älskade Fem myror är fler än fyra elefanter... Alltså helt eget intresse. Däremot tog det över fyra år för henne att lära sig simma, cykla lärde hon sig när hon var nio osv...

Opps... bidde visst en roman ;o) Men min poäng är att alla barn är olika och måste få vara det! Mattor och soffor kan man jämföra men inte barn!!!

http://klingemaden.bloggagratis.se

 

Bea

29 januari 2010 22:35

Visst ska barn få lära sig att läsa och skriva när de vill. Hur gulligt som helst med lilla Jenny som skrev en inköpslista. Men det är just det; NÄR DE VILL.
Jag läste också flera år före jag började skolan. Inte för att jag var ett språkgeni. Inte för att mina föräldrar tränade mig - utan för att min äldre bror som jag dyrkade (men som förmodligen mest såg mig som en efterhängsen snorunge) lärde sig att läsa i förskolan och där han var, där var jag.

Jag motsätter mig inte att nyfikna barn ska lära sig alfabetet.
Jag motsätter mig föräldrar som tycker att man "bör läs- och skrivträna sina fyraåringar".
Jag motsätter mig föräldrar med elittänkande.
Jag motsätter mig bästa-barn-tävlingen.
Jag motsätter mig att barn inte ska få vara barn.

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Annjo

20 februari 2012 02:43

Vilken snygg blogg denna här! Har varit och hälsat på ett par gånger. Har nyligen skapat en egen blogg :)

http://annaaaaajoh774.wordpress.com

aretsmama

20 februari 2012 06:01

Jahopp. Trevligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...