- Mamma, kan du hjälpa mig att skriva ett kort? undrar äldste sonen på fem år i bilen hem från dagis.

- Ja, det är klart. Till vem ska du skicka kort?

Jo, han ska skicka kort till tjejen (en av två) som han är kär i. Han förklarade att han inte vågar berätta att han är kär i henne, men att om han skriver ett kort så förstår hon nog. Och han hoppades att hon skulle vara kär i honom också. Jag gick inte in på detaljer om deras släktskap (sysslingar) eller att hon är stor 7-åring utan lovade att hjälpa honom.

- Det ska vara ett kort med blommor och hjärtan så att hon förstår varför hon får kort. Och kanske en prinsessa, för det gillar nog hon. Och en rallybil. Om det finns sådana kort.

Jag lovade att leta på lunchen imorgon. Han fortsatte:

- Du kan skriva så här: "Till Emilia! Du är vacker som en prinsessa. När jag blir stor kan jag bli din prins om du vill. Jag är kär i dig. Och Edvin är kär i Ninja. Kanske kan du komma hit på lördag så att vi kan spela playstation och cykla tillsammans. Vill du att jag blir din prins? Om du inte vill det så är det ok för mig. Jag blir inte så ledsen, för mamma säger att jag blir kär tusen gånger innan jag blir stor. Det finns väldigt många snälla och söta tjejer. Men du är mest lik en prinsessa. Men jag tror jag blir kär igen många gånger. För jag är ju stilig. Och Edvin också. Vi är riktigt stiliga killar. Hej då!" Förresten, kan du fråga om jag får köra hennes motorcross också när vi hälsar på?

Helt uppenbart är att jag vid min barm har närt en lillgammal gosse med önskan om att bevara kungahuset och dessutom utöka det genom att själv bli prins. Motorintresset har han ju tydligen gemensamt med nuvarande kungahus.

Hm.... Jag får väl dölja mina åsikter om kungahuset och intala mig att: ja, ja, bara han blir lycklig så....