2010 måste gå till historien som världens tråkigaste och kallaste valrörelse. Eller också har jag varit för insyltad tidigare för att objektivt observera.

För mig som väljare känns det tråkigt att det kastas fram siffror och procenttal som egentligen inte talar om för mig vad som gör skillnad.

Tomas Östros är däremot ett briljant undantag. Ser man ett foto på honom så är "torr" och "tråkig" de två första beskrivande orden jag kommer att tänka på. Men när man hör mannen formulera sina åsikter och sina "varför" så blir man frälst. Han talar om siffror han också. Men han talar också ur hjärtat om varför siffrorna är viktiga och vad siffrorna betyder. Han talar om ideologi.

För alla partier både i regeringsställning och i opposition har tydliga ideologier. men inga av dem framkommer. Vi hör Mona Sahlin prata om att arbetslöshetsförsäkringens nivå ska sänkas successivt. Que? Han även hon gått på myten att den arbetslöse är lat och ovillig. Vi hör Fredrik Reinfeldt prata om rättvisa samtidigt som han vill ta nästa steg i jobbskatteavdraget men inte göra något för de som har det sämst.

Socialdemokraterna har en fantastisk grundsyn som säger: "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov".

Det är ju DET det valet handlar om. Synen på samhället. Synen på människan. Synen på allas lika värde och allas lika rätt. Vi föds alla med olika förutsättningar. Men vi förtjänar samma chans.

Alla, och då menar jag ALLA, hamnar någon gång i en situation som är svår att bemästra; oavsett om den sker i barndomen, i tonåren, i vuxenlivet, som förälder eller som pensionär.

Vi bär alla ansvaret för vårt eget liv, våra egna beslut. Men, när vi nått en gräns där vi kämpat och kämpat och ändå inte räckt till, då ska det finnas en trygghet i vårt samhälle som ser oss som viktiga. Som ser oss som en människa som JUST NU behöver samhällets stöd. Och då ska samhället finnas där. För vi lever i samhällen. Vi är sociala varelser. För att en grupp (eller ett samhälle) ska överleva så måste vi måna om varandra. Vi måste ge och ta. Ingen vill bara ge. Ytterst få vill bara ta.

I intervjuerna TV gör så är det aldrig en nyanländ flykting som kommer till tals. I aftonbladets bilaga så är det aldrig den ensamstående föräldern utan arbete som finns med i reportaget. Många gånger har jag undrat varför. Men jag tror (ja jag inser att jag framstår som självgod allvetande) att det beror på att det är en alltför främmande del av samhället för journalisterna. De grupperna är osynliga och alla vet att de finns, men ingen känner någon i verkligheten.

Barnfamiljer och pensionärer och småföretagare intervjuas vitt och brett och vi läser vem som blir vinnare resp förlorare på blockens valmanifest.

Ingen frågar dem som är mest beroende av en förändring. De som drabbas hårdast i en lågkonjunktur. De som redan ligger. Och i ärlighetens namn, de röstsvagaste grupperna hörs inte. De röstsvaga är de besvärliga. De som "tär istället för när". De som redan ligger bryr sig ingen om att fråga... De är inte normen. Normen är etnisk svensk tvåbarnsfamilj med yrkesarbetande medelinkomsttagande heterosexuella föräldrar där mannen tjänar något mer än kvinnan.

Så trots att jag tycker att LO:s dagliga valutskick till mailen retar mig och borde klassas som "spam" och trots att LO ringer mig och vill prata val och mest framstår som en telefonförsäljare som stör så måste jag ändå säga att jag röstar rött idag, imorgon och för all framtid.

Det kommer alltid att finnas orättvisor. Det kommer alltid att finnas de som har det bättre och de som har det sämre. Det är oundvikligt. Men i min värld ska man, även om man har det sämre, ha det BRA! Människan är inget vi kan leka med. Inget vi kan förkasta och raljera över. Människan är just en människa med ett eget värde och med rätten till ett drägligt liv.

Synd bara att valrörelsen handlar om sifrror och procent och inte om människors vardag... Synd bara att ALLA partier har glömt bort de som inget har och som bara vill ha det drägligt.

Så återigen vill jag säga; ett samhälle jag vill leva i är ett samhälle där man lever efter devisen: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.