- Mamma, kan du hjälpa mig att skriva ett kort? undrar äldste sonen på fem år i bilen hem från dagis.

- Ja, det är klart. Till vem ska du skicka kort?

Jo, han ska skicka kort till tjejen (en av två) som han är kär i. Han förklarade att han inte vågar berätta att han är kär i henne, men att om han skriver ett kort så förstår hon nog. Och han hoppades att hon skulle vara kär i honom också. Jag gick inte in på detaljer om deras släktskap (sysslingar) eller att hon är stor 7-åring utan lovade att hjälpa honom.

- Det ska vara ett kort med blommor och hjärtan så att hon förstår varför hon får kort. Och kanske en prinsessa, för det gillar nog hon. Och en rallybil. Om det finns sådana kort.

Jag lovade att leta på lunchen imorgon. Han fortsatte:

- Du kan skriva så här: "Till Emilia! Du är vacker som en prinsessa. När jag blir stor kan jag bli din prins om du vill. Jag är kär i dig. Och Edvin är kär i Ninja. Kanske kan du komma hit på lördag så att vi kan spela playstation och cykla tillsammans. Vill du att jag blir din prins? Om du inte vill det så är det ok för mig. Jag blir inte så ledsen, för mamma säger att jag blir kär tusen gånger innan jag blir stor. Det finns väldigt många snälla och söta tjejer. Men du är mest lik en prinsessa. Men jag tror jag blir kär igen många gånger. För jag är ju stilig. Och Edvin också. Vi är riktigt stiliga killar. Hej då!" Förresten, kan du fråga om jag får köra hennes motorcross också när vi hälsar på?

Helt uppenbart är att jag vid min barm har närt en lillgammal gosse med önskan om att bevara kungahuset och dessutom utöka det genom att själv bli prins. Motorintresset har han ju tydligen gemensamt med nuvarande kungahus.

Hm.... Jag får väl dölja mina åsikter om kungahuset och intala mig att: ja, ja, bara han blir lycklig så....

 

Viktoria

5 augusti 2010 21:40

Om hon inte är intresserad så är jag det! Det där var nog det vackraste jag läst i hela mitt liv. Hiskelig åldersskillnad förstås, men han verkar inte ha något emot äldre damer, men jag ska försöka dra av 30 år, då blir jag 9. Hoppas att det funkar och att han inte tycker det är för gammalt.

http://vickileh.bloggagratis.se

 

trollis

6 augusti 2010 11:46

Vilken underbar son du har..
Och vilket vackert brev!!!
Honom kan du vara stolt över!!
Vad ska det inte bli av en sådan ung man..*L*

 

Bea

6 augusti 2010 15:39

Viktoria, 9 år är nog alldeles lagom. Annars går 39 år också bra. Då har ju jag mycket gemensamt med svärdottern. ;)
Och till er båda: ja visst är han en liten romantiker? Jag blev nästan rörd. Och så klart är jag stolt över honom - även när han inte är lika rar som vid nämnda tillfälle. För tro det eller ej, men det är han faktiskt inte.... :O

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Viktoria

6 augusti 2010 21:37

Jag tycker 9 verkar bra, då kan du stå för markservicen medan min prins och jag turas om att rädda varandra undan monster. Räddningarna sker till häst inte något på hjul, hoppas att det inte innebär det skilsmässa?

http://vickileh.bloggagratis.se

 

Bea

7 augusti 2010 07:26

HAHAHAHAHAHAHAHA!
En till som stökar ner - och dessutom kommer hem med hästlukt i kläderna - är ju precis vad jag vill ha...

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Viktoria

9 augusti 2010 18:38

Glömt att säga att han är snygg också, men han får fortsätta sova i din säng med lillebror för jag vill sova ifred utan sparkar och värmeslag!

Vi låtsas inte om det här, men skit! jag önskar jag kunde krympa mina barn, lite till natten... En av de bästa sakerna med dig Bea, ÄR att jag är övertygad om att du vet att ta reda på den här tiden!

http://vickileh.bloggagratis.se

 

Bea

9 augusti 2010 19:26

Haha, jo han är en riktig snygging. Eller stilig om du frågar honom. Ärligt talat, ibland tar man vara på tiden och kan inte få nog av dem. Men....i ärlighetens namn, ibland skulle man bara vilja dra till hotell och slippa förpliktelser några dagar. Dessvärre är det ingen kö av barnvakter utanför dörren så hotellet får väl vänta ett tag.. :)
Men däremot förstår jag helt din önskan att nattetid krympa barnen och ha dem att bara gosa med. För hur trångt det än är i sängen så är det härligt att ha de små liven snusande bredvid mig - även när de sparkas och lever runt. Inget är så fridfullt som barn (och katter)när de sover.

http://aretsmama.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...