Äntligen kan vi vara perfekta. Vi behöver inte längre plastikkirurgi eller inredningshjälp. Facebook, twitter och personliga bloggar har möjliggjort att vi kan vara precis som vi vill vara - och som vi vill att alla andra ska se oss.

Vi kan välja att bara publicera de sötaste korten på våra barn. Vi beskär foton så att den slitna tapeten eller det röriga golvet inte syns. Bara kortet där vi är sminkade och uppklädda används som profilbild. Foton på nybakta bullar och leende barn läggs ut. Vi visar sällan foton på trotsiga barn som rullar sig på golvet i ilska. Disken efter baket syns heller inte ofta.

De dagar vi känner oss som bitterfittor respektive bitterpittar kan vi bara strunta i att uppdatera vår status eller bara tala om för omvärlden att vi dricker kaffe.

Vi visar bilder på våra trevliga middagssällskap men döljer för världen att vi inte orkat diska efter tillställningen och vandrar omkring med huvudvärk och lätt illamående dagen efter sällskapets besök.

Vi berättar om våra möten och våra trevliga arbetsluncher och stimulerande arbetsuppgifter. Ingen på facebook vet hur mycket vi stör oss på Gunnar eller Petra och hur fasansfullt tråkiga möten vi har som a l d r i g verkar ta slut.

En kompis till mig lade ut foton på sig osminkad och "fulklädd". Hon visade överfyllda tvättkorgar och stökiga barnrum. På detta har hon fått reaktioner.

"Hur kan man göra så? Och varför gör man så? Vad får omgivningen för bild av dig och din familj då?"

Personligen hoppas jag på att omgivningen får en bild av henne som mänsklig. Och som så trygg i sig själv att hon inte behöver visa upp en korrekt och nästintill perfekt fasad utåt. Vi som reagerar lever antingen i perfekta hem med perfekta liv och är oförstående. Eller så är vi själva så noga med att välja, beskära och censurera att vi utgått från att hon gjort likadant och förfasar sig över hur det då ser ut när det är ILLA hos henne. Och hur hon ser ut när hon INTE brytt sig.

Kanske är facebook det perfekta sättet. Vi behöver aldrig göra sociala klavertramp. Vi kan alltid vara korrekta. De vi inte håller med kan vi låta bli att kommentera. De vi tycker har rätt ger vi några virituella gillanden. Kanske är detta det ultimata umgänget. Att aldrig stöta sig med någon och alltid ha möjligheten att visa oss från vår bästa sida.

Eller så är cyberumgänget ytligt, opersonligt och intetsägande och i behov av fler ej-korrekta kompisar.

Själv vet jag inte vad jag tycker. För jag gillar att man kan återuppta en massa bekantskaper på FB och kanske t.om återskapa en verklig social relation till. Och med en massa "bekanta" som cyber-vänner vill man ju inte hänga ut sig själv. Men samtidigt så är det vansinnigt tråkigt att läsa att någon "dricker kaffe". Det säger noll om den personen, berättar ingenting. Det behöver inte vara avslöjande, men kanske lite beskrivande. Vem är han/hon nu?

Men jag vet att jag tycker det är skönt att slippa visa upp för bekanta när jag inte orkat diska. Det är även behagligt att bloggarna inte direktsänds med ljud av skrikande, bråkande och arga barn i bakgrunden.

Däremot är det tråkigt att mina vänner som bor långt ifrån mig inte kan delta i mina tillställningar mer än via statusuppdateringar, så då kanske en direktlänk hade varit trevlig..

Det sociala cyberumgänget blir problemfritt och konfliktlöst. Förutom de inre konflkterna vi brottas med i vår jämförelse med andra och där alla är lyckliga i sina relationer, hinner med att arbeta, gå på möten, umgås med barnen, ha tålamod, baka och träna.

För inte är det någon som skriver: nu har jag jobbat, lekt och läst läxor med barn, lagat mat, diskat, gått på möte, spinnat, nattat barn, röjt undan - och nu ska jag gå in i garderoben och grina en stund av utmattning och känsla av otillräcklighet.

Länk till spotify och en underbar låt med mycket passande text:

Thåström – En perfekt värld

 

Xecute

1 mars 2010 18:25

Jag håller med så hårt så det kan ingen fatta! :-)) Så jäkla bra skrivet - med en otroligt snygg avslutning. Jag ryser. Ståpäls på riktigt.
Det är väl för att det går att vara perfekt jämt, som Facebook mm har blivit så populärt. För vi lever ju i en tid där perfektion på alla sätt helst ska strävas efter.... då blir det lättaste sättet att vara perfekt att vara det på nätet.

http://xecute.bloggplatsen.se

 

Bea

1 mars 2010 18:55

sant, numera ska vi fixa ALLT - och helst med ett brett leende. Inte konstigt att vi lider av prestationsångest..

http://aretsmama.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...