Letar i SAOL efter exakt betydelse för ordet avundsjuk resp missunsam. Det finns ingen förklaring. Jag får reda på att det är ett adjektiv och hur det böjs men får inte reda på vad det betyder.

Ok, fritt fram för tolkning alltså. Här är min tolkning:

Avundsjuk= önskar ha/vara det någon annan har/är

Missunsam= att inte glädjas med någon för det positiva/avundsvärda hon/han har/gör.

Jag är så jäkla avundsjuk!

Jag är avundsjuk på mängder av människor i min bekantskap, ibland på människor jag inte ens känner, utan bara hört eller läst om.

Skäms jag för det? Inte ett dugg.

Jag är så jävla missunsam!

Jag är missunsam på folk i min bekantskapskrets som jag inte är så förtjust i. Ibland på fullständigt okända människor som jag gjort en egen tolkning av och bestämt mig för att denna ICKE ska ha det bättre än jag.

Skäms jag för det? Som f_n!

För inte är det fult att vara avundsjuk! Om någon är avundsjuk på mig så betyder ju det att jag är avundsvärd. Jag har en egenskap som andra värderar så högt att de vill ha, eller att jag har presterat på ett sätt som andra önskar, eller att jag har en sak som någon annan önskar ha.

Däremot är det fult att vara missunsam. Om någon missunnar mig någonting tycker ju de att jag inte gjort mig förtjänt av detta. De tycker att jag inte är en tillräckligt trevlig eller duktig människa för att ha det jag har.

Jag önskar att jag kunde låta mina känslor stanna vid avundsjuka. Men ICKE!

Tänkte först rabbla upp vad jag känner missunsamhet över. Men det blev lite präktigt så jag raderade det. För dessvärre är min missunsamhet långt bredare än så och inte alls så moralisk och politiskt korrekt som jag vill påskina. Jag blir helt enkelt förbannad på folk jag inte riktigt gillar men som har något jag inte anser dem vara värda.

Men om jag är avundsjuk på dig och talar om det, så ta det bara som en komplimang. För känner jag missunsamhet kommer jag med stor sannolikhet inte att poängtera att det du har är (för) bra, utan istället svära över dig tyst så att du inte hör.

Jag ursäktar mig med att jag ju trots allt bara är människa och hoppas att ursäkten är tillräcklig och godtas..

Och ibland är det jäkligt skönt att vara missunsam. Fullständigt politiskt inkorrekt. Jäkligt omoget. Men ack så härligt. När man själv har såna där überjävliga dagar när allt går emot en då är det jäkligt skönt att vända sin ilska och missunsamhet mot någon man på avstånd lite halvt föraktar. Förakt är ju förresten också fult.. Oj, vilken ful människa jag måste vara. Eller också har jag bara en jäkligt dålig dag, trots att bilen gick igenom besiktningen.