Letar i SAOL efter exakt betydelse för ordet avundsjuk resp missunsam. Det finns ingen förklaring. Jag får reda på att det är ett adjektiv och hur det böjs men får inte reda på vad det betyder.

Ok, fritt fram för tolkning alltså. Här är min tolkning:

Avundsjuk= önskar ha/vara det någon annan har/är

Missunsam= att inte glädjas med någon för det positiva/avundsvärda hon/han har/gör.

Jag är så jäkla avundsjuk!

Jag är avundsjuk på mängder av människor i min bekantskap, ibland på människor jag inte ens känner, utan bara hört eller läst om.

Skäms jag för det? Inte ett dugg.

Jag är så jävla missunsam!

Jag är missunsam på folk i min bekantskapskrets som jag inte är så förtjust i. Ibland på fullständigt okända människor som jag gjort en egen tolkning av och bestämt mig för att denna ICKE ska ha det bättre än jag.

Skäms jag för det? Som f_n!

För inte är det fult att vara avundsjuk! Om någon är avundsjuk på mig så betyder ju det att jag är avundsvärd. Jag har en egenskap som andra värderar så högt att de vill ha, eller att jag har presterat på ett sätt som andra önskar, eller att jag har en sak som någon annan önskar ha.

Däremot är det fult att vara missunsam. Om någon missunnar mig någonting tycker ju de att jag inte gjort mig förtjänt av detta. De tycker att jag inte är en tillräckligt trevlig eller duktig människa för att ha det jag har.

Jag önskar att jag kunde låta mina känslor stanna vid avundsjuka. Men ICKE!

Tänkte först rabbla upp vad jag känner missunsamhet över. Men det blev lite präktigt så jag raderade det. För dessvärre är min missunsamhet långt bredare än så och inte alls så moralisk och politiskt korrekt som jag vill påskina. Jag blir helt enkelt förbannad på folk jag inte riktigt gillar men som har något jag inte anser dem vara värda.

Men om jag är avundsjuk på dig och talar om det, så ta det bara som en komplimang. För känner jag missunsamhet kommer jag med stor sannolikhet inte att poängtera att det du har är (för) bra, utan istället svära över dig tyst så att du inte hör.

Jag ursäktar mig med att jag ju trots allt bara är människa och hoppas att ursäkten är tillräcklig och godtas..

Och ibland är det jäkligt skönt att vara missunsam. Fullständigt politiskt inkorrekt. Jäkligt omoget. Men ack så härligt. När man själv har såna där überjävliga dagar när allt går emot en då är det jäkligt skönt att vända sin ilska och missunsamhet mot någon man på avstånd lite halvt föraktar. Förakt är ju förresten också fult.. Oj, vilken ful människa jag måste vara. Eller också har jag bara en jäkligt dålig dag, trots att bilen gick igenom besiktningen.

 

Åsa

17 mars 2010 20:28

Skönt att läsa att det inte bara är jag som blir missunsam så fort jag har dåliga dagar. Är jag själv på bra humör så bryr jag mig inte om vad andra har eller inte har. Men pms-veckan, då finns det knappt någon jag unnar ens mat på bordet! :-))
Det ÄR skönt! Det är faktiskt underbart, för utan missunsamheten skulle den misär man själv befinner sig i ibland ju bli dubbelt så jobbig. Missunsamheten är som ett extra ben som bär vikt, så att det inte blir lika tungt. (Ja, jag hittade på den metaforen själv...)
Du är mänsklig, tack och lov!

http://xecute.bloggplatsen.se

 

Kristin

17 mars 2010 20:31

Och här har du en till som är missunnsam titt som tätt. Även avundsjuk, så klart. Vem i hela friden är inte det? Jag tror att alla känner så där, mer eller mindre. Men det är tråkiga känslor och jag hade helst sluppit dem.

http://littlemissred.blogspot.com

 

Bea

17 mars 2010 20:39

Aaaaaah, mina två trogna läsare, trevligt att ha er här. Tack för att ni tar er tid att läsa och kommentera. Ni är viktiga för Årets Mama. Sidan hade inte varit den den är utan er. *förinspelad telefonröst på rikssvenska* Tack för era synpunkter och varmt välkomna åter till Årets Mamas blogg.

http://aretsmama.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...