På mitt jobb har vi en urtrevlig tjej. Glad, go, positiv och helt enkelt älskvärd. Igår före vi slutade jobbet kom hon in till vår avdelning.

-Är det hem för fredagsmys nu eller? frågade hon mig som höll på att packa ihop.

Hon studsade riktigt till när jag alldeles för högt halvskrek tillbaka:

- I helvete heller! Här blir inget fredagsmys. Är det något mys på fredagar så är det MITT. Mitt, mitt, mitt!

-Oj, hos oss är fredagsmyset heligt, kontrade hon med förvånat. Och berättade vad de gör hemma hos sig.

Jaa, det lät faktiskt jättemysigt. På riktigt alltså.

Men hos mig skulle samma upplägg inte bli ett dugg mysigt.

Det skulle vara en styck övertrött och hyperaktiv gosse som sprang omkring och lät. En annan som bara skulle vilja se på Motor-TV och aldrig vilja gå och lägga sig. Och så småningom jag som skulle somna klockan nio tillsammans med dem. Hur kul är det? Det är inte ett skit kul. Det är skitjobbigt och så omysig fredag det kan bli.

Ögonbrynen höjdes ytterligare när jag sa att jag meddelat mina barn att fredagar och lördagar är MINA kvällar och att jag inte vill se röken av barnen efter klockan halv åtta. Hon dömde inte, hon ifrågasatte inte, men hon förundrades.

Jag bredde på ytterligare om att jag var säker på att om det skulle gå snett för mina barn i framtiden så berodde det garanterat inte på bristen av fredagsmys.

Sedan sansade jag mig lite och försökte släta över det hela, medveten om att jag förmodligen chockat halva avdelningen med mitt utrop och min predikan, och berättade att vi ägnar söndageftermiddagarna till någon slags "mys". (kanske inte ordvalet jag normalt använder men man vill ju gärna verka åtminstone liiite mysig bland sina jobbarkompisar....)

Men ärligt talat, vad är det här jäkla fredagsmyset för någonting och varför har det blivit ett nästan-tvång?

När mina barn som går på DAGIS kommer hem och frågar efter det och säger att "alla andra har".

På dagis!!!

Jag fattar inte ens vitsen med att ha trötta ungar vakna. Jag predikar istället att faktiskt föräldrar behöver tid ensamma för att träffa vänner, prata i telefon, röja eller bara göra ingenting.

För vad är det för konstigt med det?

Jag älskar inte mina barn mindre än andra gör bara för att jag inte vill söla med tacos framför en tråkig barnfilm på fredagen.

Jag fattar inte ens vad ungarna ska vara uppe för. När de blir äldre, ja då är det ofrånkomligt. Och då får man mysa (eller genomlida kvällen) vilket man vill eller inte.

Men så länge barnen är små så är det MIN tid. Min enda tid på hela veckan där jag inte har jobb, upp-tidigt-nästa-dag-tankar, barn eller hemma-måsten.

Nä, för mig verkar det inte vara fredagsmys - utan snarare fredagstvång. Och denna ondsinta mor jobbar hårt på att avveckla så många tvång som möjligt - och då tänker jag banne mig inte frivilligt införa ytterligare ett.

Nu ska mina barn lördagsmysa genom att sova. Tack och hej, leverpastej!

 

Vikki

11 oktober 2010 11:19

Du har så rätt så! Det har ju blivit löjligt med fredagsmys. Ska man mysa kan man väl göra det på lördag eller söndag när inte alla är utmattade efter veckan? Dessutom fredagsmys? vad gör man med barnen resten av veckan, omyser?

http://vickileh.bloggagratis.se

aretsmama

12 oktober 2010 06:18

Min teori är att OLW långsiktigt och strategiskt skapata fredagsmys som ett briljant PR-trick där de pga associationsreflexen hos oss sopar banan med Estrella och Lays. De har lyckats. Och vi myser. Till förbannelse! Grrr!

 

Malin

11 oktober 2010 20:18

Vi har fredagsmys. För oss blir det naturligt och har alltid funnits där, innan barnen.
Hos oss är fredagsmys lite godare mat och ett glas läsk/saft till istället för vatten.
Vi tänder ljus och dukar lite finare (dvs vi använder typ vinglas istället för vanliga glas). Efter mat (och undanplockning) spelar vi spel tillsammans och knaprar på något gott. (frukt, ost, kex, nötter, ibland chips).
Barnen lägger sig 19.30 istället för 19.00
Sumsumarum, hos oss är inte fredagsmys att vara uppe senare utan vad vi gör/äter.
Jag gillar fredagsmys :D

aretsmama

12 oktober 2010 18:52

Ja det finns väl inget rätt eller fel. Och alla får ju göra som de själva vill. Jag har inga som helst åsikter om andras fredagssysselsättningar.
Jag bara stör mig hejdlöst på det nästintill tvångsmässiga i ritualen. Att det MÅSTE vara. Det måste banne mig inte för en 4- resp 5-åring.

 

Vikki

12 oktober 2010 10:25

Bara att det är reklam får mig att skrika högt, myyyyser alla andra dagar.
Har du några jordnötsringar btw?

http://vickileh.bloggagratis.se

aretsmama

12 oktober 2010 18:54

Hehehe. Nej, men vet du vad jag har? Något mycket bättre. Jordnötsbågar!!!! Mmmmmmm. Köpte en 450 gramspåse (!)när vi var i Tyskland och för att smaska på här hemma. Wunderbar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...