Imorgon är det första maj. En dag rödare än självaste julen. Imorgon går tusentals socialister ut i demonstration. Jag gör det. Varje år. För mig är det ett högtidligt och ett stolt ögonblick där jag till toner av arbetarnas musikkår tillsammans med mängder av socialister får visa min vilja till förändring och förbättring.

Ikväll ringde en kompis och undrade om hon, hennes man och jag skulle ses imorgon.

"visst, om ni kommer med och demonstrerar", sa jag.

"Vi är helt slut efter renoveringen så du får demonstrera för oss också", svarade hon.

Att demonstrera är högst frivilligt. Det är definitivt ingen plikt. Men jag önskar att så många fler bara tog sig i kragen och gick ut. Det är inte okristligt tidigt. Det kostar inte pengar. Det tar inte lång tid. Däremot är det effektfullt.

Nej, vi skapar ingen revolution - tack och lov! Men vi skapar en provokation. År efter år skriker nyheterna "glest i leden" och borgarna hånskrattar och raljerar. 

Tänk om vi i år fördubblade antalet demonstranter. Vad skulle hända då? Tänk om alla missnöjda istället för att sitta hemma och vara arga gick ut och var arga offentligt. SJÄLVKLART skulle detta skapa oro i borgarnas läger. För om så många visar hur missnöjda vi är med deras inhumana politik så skulle de eventuellt få sig en liten tankeställare.

Och faktum är att det är ROLIGT att demonstrera. Man träffar massvis av folk man känner. "Folk" tar en spontan öl eller kaffe ihop med gamla vänner eller fackliga kamrater. Barnen får busig teaterunderhållning. Och framförallt: vi visar att vi är många och att vi inte nöjer oss. Vi är värda mer. Vi är värda bättre. Vi vill inte ta mer skit!

Så för alla er som inte vet riktigt vad ni ska göra imorgon kring lunch; kom ner till stan! Gå med oss! Visa att du är värd mer! Ha skoj, ta en öl! Gör det tillsammans. Gör det i gemenskap. Klyschan både vänstern och Bamse använder är sann: TILLSAMMANS ÄR VI STARKA! Tillsammans kan vi förändra!

Vi ses på drottningtorget strax efter kl 11 imorgon.

Min minsting är 4 år och inte blöjfri. Jullovet 08-09 var han det hemma och inomhus. På dagis funkade det inte sen.

Nu har dagis schemalagt "gå på toaletten" och jag har gjort halvhjärtade försök här hemma som inte varit särskilt framgångsrika.

MEN...idag när jag stod och borstade tänderna kommer en nakenfis in i badrummet, lyfter på toalocket, klättrar upp och KISSAR! Helt självmant. Stolt som en tupp och strålande av allt beröm hann han med att bestiga toaletten 3 ggr till innan det var dags för dagis. De andra gångerna kom inget. Men ändå! Han gjorde det! Och helt frivilligt! Och dessutom var det kul!

Strax därefter trodde jag att han beundrade sina nya fina skor jag tjuvstartat med att ta på honom. Men det gjorde han ICKE! Han gjorde nämligen rörelserna till "huvud, axlar, knä och tå" tillsammans med Tinkywiny, Dipsie, Lala och Poe. Han hoppade visserligen över knäna, men vem bryr sig?!?! Helt fantastiskt!

För er som läser är detta väl bara normala faser i utvecklingen. Men det behöver det inte alls vara för ett ADHD-autistiskt barn. Att genomföra detta krävs extremt mkt fokus, koncentration och vilja. Idag är jag en extra lycklig och stolt mor. Min lillskrutt är fantastisk!