Låt mig berätta en sann saga om Sammy. Sammy heter egentligen något annat. Men eftersom han inte vet att jag tänker skriva om honom så kallar jag honom inte vid namn.

Sammy är född och uppvuxen i Kenya. När han var ung på 60-talet hade han storslagna drömmar. Han drömde om att se världen. Världen utanför Kenya, och utanför Afrika. Sammys dröm var stark. Styrkan och längtan gav honom jobb på en båt. Han seglade (knappast, men det låter mer poetiskt) på de sju haven. Han såg saker han inte kunnat drömma om eller ens föreställa sig.

Sammy arbetade för rederiet i USA under något år och sedan stationerades han i Japan. Där bodde han i ett par år och lärde sig  utöver engelskan även japanska. När han fick semester åkte han hem till Kenya. I byn bodde en man som saknade sin son som bodde i tyskland. Telefoner fanns inte i Kenya då. Åtminstone inte i Sammys by. Grannen bad Sammy att när han var i USA ta bussen till Tyskland och hälsa sonen att hans far saknade honom. Sammy gick inte in på detaljer om avstånd och färdsätt utan gav mannen sitt ord på att försöka hitta hans son.

Sammy for på 70-talet till tyskland för att hitta grannens son. Av en slump träffade han en annan Kenyan som kände "grannpojken" och meddelade att han flyttat till lilla landet Sverige till en liten by som hette Göteborg.

Sammy undrade hur han skulle hitta honom och den bekanta svarade att "fråga du någon på järnvägsstationen efter kenyanen så kan de nog svara".

Sammy for till Göteborg. Byn var inte fullt så liten som han trott. Ingen han frågade hade sett Kenyanen. Sammy fick reda på att han kunde gå till Skatteverket. Det gjorde han.

Där fick han reda på vart grannpojken befann sig och promenerade (!) dit och ringde på dörren.

Han minns tydligt chocken han fick när han upptäckte att flickvännen satt i vardagsrummet och rökte och tittade på TV medan grannpojken stod och stekte omelett i köket.

Första mötet med grannens son var därför inte så trevligt. I Kenya var männen då förbjudna att vistas i köket och Sammy började med att skälla ut sin bybekanta och undrade vad han gjorde i kvinnans kök och varför han lagade mat, som var kvinnans uppgift.

Grannpojken svarade: Sammy, vi är i Sverige nu! Vill du träffa en svensk flicka så måste du kunna laga mat.

Sammy ville definitivt inte ha en svensk flicka. Han ville bara framföra grannens hälsningar och saknad till sin son.

Sammy var förundrad och promenerade till biblioteket. Där satt han och läste och läste, tills den vackraste kvinnan han sett kom fram och meddelade att de stängde.

Sammy blev kvar. Sammy blev kär. Sammy lagar mat. Sammy städar.

I sommar åker Sammy och hans snart 20-åriga dotter till Kenya för första gången tillsammans. De ska åka på safari. De ska bo på hotell.

Sammy är svensk. Han har bott nästan hela sitt vuxna liv i Sverige. Han är långt mer än 50 fyllda. Nu åker han som turist till Kenya och blir guidad runt av kenyaner. Första gången hans dotter får se Kenya, och de gör det tillsammans  -som turister.

Jag kan inte glömma Sammys berättelse. Vilken storslagen människa han är. Han bestämmer sig, trots alla praktiska och ekonomiska begränsningar, att ta sig från Kenya för att se världen. Istället för att tala om det omöjliga i att ta bussen från USA till tyskland för att träffa grannens pojk så lovar han istället att göra det - och hittar, mot alla odds, sin grannes vuxna son. Trots den enorma kulturkrocken och sederna hemifrån så går han istället till biblioteket för att försöka förstå en för honom absurd kultur - i ett land han bara tänkt turista i ett par dagar och sedan vända hem igen.

Idag bor grannens pojk i Kenya igen. Sammy är en facklig förkämpe som slåss för jämställdhet och för att få in fler kvinnor på förtroendeuppdrag. Hans dröm är att få en kvinnlig städare med invandrarbakgrund som sin högsta företrädare. Allt detta av en man som skällde ut en man från samma by för att han över huvudtaget vistades i köket.

Tänk vad hela världen skulle må bra om alla, oavsett kultur, var så nyfikna, envisa och öppensinnade som Sammy. Och om alla bestämde sig för att det är möjligt istället för att det är omöjligt. Världen behöver fler Sammy!

Och som observatör slås jag av tanken om hur livet ändå hur livet kan bli. Denna fascinerande intelligenta herre hamnar i Göteborg för att han skulle hälsa grannens pojk i tyskland att han var saknad. Han går till biblioteket, blir kär och  kvar.

Livet är allt oförutsägbart.

 

Åsa

16 juli 2010 20:41

helt underbart inlägg!! fantastisk story! Och ja, världen behöver MÅNGA MÅNGA Sammy...

 

susanna55

17 juli 2010 09:38

Jag bara ääälskar detta! Och det finns fler Sammy! Jag har mött flera, därför blir jag så förbannad på människors fördomar, och framförallt en del kvinnors. Män från andra länder är ibland mer jämställda än våra egna, visar mycket mer omtanke och människokärlek. Man har aldrig någon garanti när man går in i en relation, men just nu florerar så mycket invandrarhat tycker jag. Kan en man från Kenya med starka traditioner förändras så radikalt i sitt synsätt, då är det ju märkligt med alla förstockade svenskar. Sammy öppnade sig för det nya, för han såg vinsterna, och det borde alla göra. Tänk att kärleken ledde honom att vilja bli en "samhällsförändrare"! Kanske det är där nyckeln ligger, att kärlek och respekt för medmänniskan får oss att vilja skapa en bättre värld. Vi borde lära oss att se mer med hjärtat, för då vill vi alla väl och släpper egoismen. Tack för en härlig berättelse ur livet!

http://susanna55.bloggplatsen.se

 

baraenjeppe

17 juli 2010 15:00

Tummen upp!!
Ja fler"Sammys" till världen!

http://baraenjeppe.bloggplatsen.se

 

Bitterfittan

18 juli 2010 07:26

ja det borde finnas fler sammy. Han är en oerhört behaglig och klok person och när man hör honom berätta om ödet så blir man imponerad och fylld av respekt.
Susanna 55, du sammanfattade honom fint - utan att ens ha träffat honom: "Tänk att kärleken ledde honom att vilja bli en "samhällsförändrare"! Kanske det är där nyckeln ligger, att kärlek och respekt för medmänniskan får oss att vilja skapa en bättre värld."

Tänk vad fin världen skulle vara om vi valde kärlek och öppenhet istället för hat, misstänksamhet och missunsamhet...

http://nobimbosallowed.bloggplatsen.se

 

Lena

20 juli 2010 18:15

Blir glad av dina varma mänskliga berättelser, kommer att se mig omkring och läsa dig igen.

http://klarabella.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...