Jag har lyckan att ha många fina vänner. Alla med olika förutsättningar, familjekonstillationer och på olika platser i landet. Att rangordna dem är både omöjligt och orättvist.

Idag ska jag dock skriva om lyckan att ha familjen Fantastisk i min vänskapskrets. Familjen Fantastisk är inte perfekt - och försöker inte heller att ge sken av det. Familjen Fantastisk har gått igenom både det ena och det andra och har haft verkligt stora och en hel del små bekymmer. Men vad som är Fanatsktisks röda tråd är kärlek, skratt, medmänsklighet och värme.

Familjen Fantastisk består av två vuxna och tre barn som är i tonåren eller närmar sig den.

Dessa barn är roliga, smarta och socialt begåvade. De är helt enkelt varm-i-hjärtat-gulliga. Och vad som gör mig extra exalterad är att de är helt fantastiska med mina barn. Gossarna fullkomligt dyrkar dem. Min äldste får något drömskt i blicken när han pratar om deras son och min minstes ögon lyser av kärlek när han träffar tjejerna.

Paret Fantastisk har flera gånger sagt att de så gärna skulle vilja avlasta mig. Och bara att de säger det får mig att bli lycklig. Att det sedan i praktiken är svårt är inte lika viktigt.

Men även mina barn har upptäckt att familjen verkligen borde heta Fantastisk i efternamn. Och idag ska min äldste son, 5-åringen, åka med till deras stuga och sova över. Han är fantastiskt stolt och lycklig över att få kalla barnen för sina kompisar. De stora barnen har den goda smaken att låta min son tro att de på riktigt är bästiskompisar och att de inte bara snäll-leker med honom. Och idag ska han då få sova över hos sina "kompisar".

jag är inte det minsta tveksam om att det kommer att gå bra. jag är inte ett dugg orolig för att behöva gå upp mitt i natten för att köra några mil och hämta honom. För i vissa familjer är kärleken och tryggheten så självklar. I familjen Fantastisk så kramas man och retas fnittrande med varandra. Självklart bråkar barnen i sann tonårsmanér och ibland även de vuxna. Det får man, kanske t o m måste. Men så länge kärleken och respekten är uppenbar så är det fullständigt ok.

Vad de inte förstår är hur glad jag är över att ha dem i mitt liv, även om jag försöker säga det. Förutom att jag tycker väldigt mycket om dem båda så betyder det så enormt mycket att ha människor som av egen vilja och omtanke försöker göra vad de kan för att avlasta mig. Och som gör det utan uppoffring utan istället med inställningen att det skulle vara kul att ha barnen!

Så idag ska stora 5-åringen ut på äventyr och jag och lillkillen vara ensamma hemma och busa. Häftigt!

Nu känner jag att måste försvara mina andra vänner med lika stort hjärta men med andra förutsättningar och gör det därför här och nu: Jag har flera fantastiska

vänner som också förtjänar att heta Fantastisk i efternamn men som pga jobb, sambos, geografiskt avstånd, för många småbarn, osäkerhet etc inte kan erbjuda sig samma sak. Jag uppskattar inte dem mindre. Jag känner samma värme ohc respekt för dem. De är också fantastiska.

Just idag är jag bara extra varm i hjärtat över att ha familjen Fantastisk i min umgängeskrets.

För mig är de nämligen hjältar. De tar med självklarhet till sig mina barn och erbjuder mig lite lugn och ro. Det är hjältedåd för en ensam mamma!