Jag har lyckan att ha många fina vänner. Alla med olika förutsättningar, familjekonstillationer och på olika platser i landet. Att rangordna dem är både omöjligt och orättvist.

Idag ska jag dock skriva om lyckan att ha familjen Fantastisk i min vänskapskrets. Familjen Fantastisk är inte perfekt - och försöker inte heller att ge sken av det. Familjen Fantastisk har gått igenom både det ena och det andra och har haft verkligt stora och en hel del små bekymmer. Men vad som är Fanatsktisks röda tråd är kärlek, skratt, medmänsklighet och värme.

Familjen Fantastisk består av två vuxna och tre barn som är i tonåren eller närmar sig den.

Dessa barn är roliga, smarta och socialt begåvade. De är helt enkelt varm-i-hjärtat-gulliga. Och vad som gör mig extra exalterad är att de är helt fantastiska med mina barn. Gossarna fullkomligt dyrkar dem. Min äldste får något drömskt i blicken när han pratar om deras son och min minstes ögon lyser av kärlek när han träffar tjejerna.

Paret Fantastisk har flera gånger sagt att de så gärna skulle vilja avlasta mig. Och bara att de säger det får mig att bli lycklig. Att det sedan i praktiken är svårt är inte lika viktigt.

Men även mina barn har upptäckt att familjen verkligen borde heta Fantastisk i efternamn. Och idag ska min äldste son, 5-åringen, åka med till deras stuga och sova över. Han är fantastiskt stolt och lycklig över att få kalla barnen för sina kompisar. De stora barnen har den goda smaken att låta min son tro att de på riktigt är bästiskompisar och att de inte bara snäll-leker med honom. Och idag ska han då få sova över hos sina "kompisar".

jag är inte det minsta tveksam om att det kommer att gå bra. jag är inte ett dugg orolig för att behöva gå upp mitt i natten för att köra några mil och hämta honom. För i vissa familjer är kärleken och tryggheten så självklar. I familjen Fantastisk så kramas man och retas fnittrande med varandra. Självklart bråkar barnen i sann tonårsmanér och ibland även de vuxna. Det får man, kanske t o m måste. Men så länge kärleken och respekten är uppenbar så är det fullständigt ok.

Vad de inte förstår är hur glad jag är över att ha dem i mitt liv, även om jag försöker säga det. Förutom att jag tycker väldigt mycket om dem båda så betyder det så enormt mycket att ha människor som av egen vilja och omtanke försöker göra vad de kan för att avlasta mig. Och som gör det utan uppoffring utan istället med inställningen att det skulle vara kul att ha barnen!

Så idag ska stora 5-åringen ut på äventyr och jag och lillkillen vara ensamma hemma och busa. Häftigt!

Nu känner jag att måste försvara mina andra vänner med lika stort hjärta men med andra förutsättningar och gör det därför här och nu: Jag har flera fantastiska

vänner som också förtjänar att heta Fantastisk i efternamn men som pga jobb, sambos, geografiskt avstånd, för många småbarn, osäkerhet etc inte kan erbjuda sig samma sak. Jag uppskattar inte dem mindre. Jag känner samma värme ohc respekt för dem. De är också fantastiska.

Just idag är jag bara extra varm i hjärtat över att ha familjen Fantastisk i min umgängeskrets.

För mig är de nämligen hjältar. De tar med självklarhet till sig mina barn och erbjuder mig lite lugn och ro. Det är hjältedåd för en ensam mamma!

 

Viktoria

18 juli 2010 11:16

Låter underbart! Jag blir av med min son imorgon tills på onsdagkväll. Han ska vara hos min dotters farmor och farfar. Vet inte när jag var ensam hemma sist, förra sommaren kanske?

http://vickileh.bloggagratis.se

 

Bea

18 juli 2010 11:42

Ett helt år sedan? GUD vad härligt! Och vad underbart att din dotters farföräldrar (som jag tolkar inte är din sons farmor och farfar) tar med honom!!!!! Sådana farmödrar och farfäder borde växa på träd!

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Viktoria

18 juli 2010 13:51

Ska se om de går att börja odla! Helt rätt tolkat, jag blir rörd. De har alltid varit jättesnälla mot honom, men det här är första gången han törs åka dit själv.

http://vickileh.bloggagratis.se

 

riesling

19 juli 2010 15:14

Det finns inte så våldsamt många av de där familjerna Fantastisk! Oj, vad glad jag är att du är vän med dem! Måste kännas jätteskönt!

http://riesling.bloggplatsen.se

 

Xecute

27 juli 2010 23:14

Underbart! Mindre underbart att jag missat att du har nya inlägg här... måste läsa ikapp.. :-)
Men igen: UNDERBART!

http://xecute.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...