"Arbetarklass finns inte längre. Det finns en liten, liten överklass. Och så finns det övre och nedre medelklass. I den ingår övre ingår de som har arbete och i den nedre medelklassen arbetslöa och de legala flyktingarna. Underklass? Ja, en mycket liten del bestående av hemlösa och illegala flyktingar."

VAAA? Jag fattar noll. Vart har denna vän till facebookvän hållit hus? I en stuga isolerad långt ute på landet med ärvda pengar men utan kontakt med TV, radio, tidningar och internet? Vem annars kan släppa en sådan här kommentar och mena allvar med den?

Överklassen är liten. Den övre medelklassen större än nämnda. Mellanmedelklassen stor, lägre medelklassen och (den icke existerande?!?!) arbetarklassen i särklass störst. Underklassen är tack och lov mindre än arbetarklassen - men långt större än kommenatorn hävdar.

Han menade att en tak över huvudet och rent vatten i kranarna tydde på medelklass. Eeeeeeeh.. Och att vi var bortskämda som krävde annat. Eeeeh..

Vi kan väl i Sverige inte ha Eritrea eller Venezuela som norm? Vad menar han?

Han spann vidare om att folk var bortskämda och att ersättningsnivåerna i arbetslöshet- och sjukförsäkringen var bäst i världen och därmed perfekta. Vi var en bortskämde medelklass som hade för höga krav när vi ansåg att barnen skulle ha ett sovrum.

Jag blir väldigt nyfiken på hur han bor. Hur han lever. Vem han är.

Bara en människa som haft skygglappar för ögonen och proppar i öronen kan undvika verkligheten. Även om få kan förstå.

För den som har jobb har det bra! Den får skattesänkningar. Jobbavdrag.

Den som är arbetslös får högre försäkringsavgift och lägre försäkringsersättning. Själv har jag försörjt (nåja, försökt) mig och mina barn på en a-kassa på 80% av en bruttolön på 14 000 kr. Var det synd om mig? Så in i helvete! Hade jag ett helvete? Så in i helvete!

Varje kväll hade jag kryp i kroppen, huvudvärk, ångest över räkningarna, bekymmer om hur vi skulle få pengar till mat. Det ÄR fattigdom. Fast i Sverige.

Vi levde långt långt under existensminimum, men eftersom jag hade bil fick vi inte socialbidrag. Och bilen VILLE JAG men KUNDE JAG INTE sälja eftersom det skulle gå med en katastrofal förlust. Och hade jag inte hade pengar till hyran så hade jag defintivt inga 25000 att hosta upp till mellanskillnaden för att lösa in lånet. Och därmed fick jag inte stöd till försörjning. Moment 22.

Men jag hade någonting långtifrån alla har; Jag hade föräldrar som hjälpte mig. Månad efter månad efter månad efter månad. De såg till att vi inte hamnade hos kronofogden och så att barnen inte behövde svälta. Men pengar hade vi inte. Marginaler fanns aldrig. När ett barn blev sjukt och behövde penicillin då åkte mastercard fram. Skuldfällan var nära. Lyxfällan var däremot låååångt långt bort.

Jag är sjukt skicklig ekonomiskt. Men när ekonomin saknas då måste nödlösningar tas till. Det gjorde jag. Debet och kredit måste gå ihop för att en ekonomi ska gå ihop. Det vet alla. Men vad gör man när den inte gör det? 

Och jag är INTE ensam! I Sverige idag är 430000 människor arbetslösa. De har som max en a-kassa baserad på 80% av dryga 18 000 kr. Vem blir rik på det? Vem kan försörja en familj på det?

I Sverige har långtidssjukskrivna som faktiskt inte KAN arbeta. De förlorar ersättning. Hur kan man försörja sig på det?

I Sverige finns hundratusentals LÅG-avlönade där bruttolönen för en heltidstjänst ligger på drygt 17 000 kr. Hur kan man tro att en majoritet av dessa lever i en övre medelklass?

Att vara legal flykting och få tillgång till (oftast väldigt trångt) boende och minsta möjliga summa för mat för dagen i ett nytt land dit du pga svårigheter i hemlandet i desperation sökt dig till är inte medelklass. Det är underklass.

Att det överhuvudtaget finns hemlösa i Sverige är en SKAM. En stor skam vi alla borde skämmas över. Det finns ingen anledning. Ingen ursäkt. Ingen tillräckligt bra förklaring. I ett land där vi kan ge skattesänkningar och jobbavdrag och ordna skattesubventionerad städhjälp i hemmet där ska ALLA ha ett hem att gå till om kvällen. En egen säng att vakna i på morgonen. Annars har vi gjort en sjuk, skoningslös och omänsklig felprioritering.

I världen finns människor i extrem fattigdom. Ja det kallas så. Inte fattigdom - utan EXTREM fattigdom. De har ofta inte tak över huvudet, mat för dagen eller tillgång till rent vatten. Men att vi i Sverige är 2010 skulle anses bortskämda för att vi anser det vara en mänsklig rättighet att ha ett boende med normalstandard, mat för dagen och rent vatten i kranarna är en förolämpning - inte bara mot oss utan även resten av världen. För har vi inte högre krav på vår värld än så då är hoppet för mänskligheten helt ute. 

I mitt Sverige ska ALLA ha det bra. Några kommer alltid att ha det bättre och andra kommer att ha det sämre. Men ALLA ska ha det bra!!

Du kommentator, ta ett steg ut i verkligheten utanför ditt hem, ditt jobb, dina rutiner. Se världen som den är, inte som du vill att den ska vara. Drömmar är fantastsikt, så länge vi inte blundar för sanningen!