Hamnade av en slump vid ett program om sk Samlare. Fullständigt sinnessjuka människor som sparar på kattbajs och tomma trådrullar.

Vart går gränsen för att bli omyndigförklarad? Och ska inte dessa sjuka människor tvångsomhändertas?

När du hellre förskjuter släkt och vänner än att kastar döda flugor och kvitton från när du tankade bilen för 10 år sedan.

Nog fattar väl jag att det ligger annat bakom än en förkärlek till döda möss och papperspåsar och dammtussar. Det är säkert en djup tragik bakom. Men det spelar ingen roll. Människorna är spritt språngande galna och utsätter sig själv och sin omgivning för direkt hälsofara.

En kvinna fick inte längre ha sin make boende hos sig för att det var livshotande att leva i skiten för honom. Ville hon städa för det? Nixpix!

Hennes barn sa, efter årtionden av tålamod, hjälp, uthållighet, övertalningsförsök, kompromissande, upp bekantskapen med kvinnan.

Vad svarade hon? Jo: "Fine!"

Sjuk. Sjuk. Sjuk. Tvångsomhänderta kärringen! Tragik eller inte. En sådan kvinna har så gigantiska problem att inget annat hjälper. Psykiater och städfirma samt släkt och vänner kommer till undsättning. Daltande! Fem timmar senare och ett jävla kvitto är kastat. Kvinnorna kan inte, på fullaste allvar, besluta om ifall en gammal tom trådrulle som hon kanske någon gång i framtiden kan fylla med tråd är viktigare än sina barnbarn som vägrar komma.

In med tanten! Droga ner henne. Tvinga henne att prata. Ge henne lugnande. Sanera och rensa ut hela jävla huset. Låt henne bryta ihop. Stötta henne på tillbakavägen. Ge henne all medicinsk hjälp - både i samtal och i pillerform - som finns att uppbringa innan ni släpper hem henne. En dag kommer hon att märka att världen står kvar - trots att kattbajs och trasiga sockor inte längre finns i huset.

Ska man raljera över sjukdom? Nej. Men det kan väl heller inte daltas bort?!?! Den som utgör fara för sitt eget eller andras liv ska inte gå lös - oavsett om det handlar om att de är beväpnade på stan eller om de är medvetna om att de riskerar att förgifta både sig själva och andra i det egna hemmet. Punkt.

 

Xecute

31 juli 2010 19:38

Jag håller helt med. Plocka in dem och det fortare än kvickt. Nu är det ju extremfall, men det finns många som går på vägen mot att ha det så extremt. Jag har själv hjälpt några stycken att röja upp och slänga, eftersom de inte för sitt liv kunde klara det på egen hand. Jag kan också behålla onödiga saker onödigt länge, men jag kommer aldrig förstå hur man kan låta det gå så långt att det påverkar ens totala livskvalitet, som var fallet för dem jag hjälpte. Och då var det ändå långt från så extremt som på TV...

http://xecute.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...