Nej, jag har inte varit på Pride-festivalen. Jag har bara varit på frisersalongen. Tydligen hade min fd frisör, som slutat och börjat på salong inne i Sthlm, skrivit lite fel på färgkombination som skulle göra mitt numera råttfärgade hår före-barn-blont igen.

Tjugo minuter senare är jag mörkt lila. Alltså på riktigt LILA. Panik utbröt. Två frisörer tog sig an mig. I med färg igen. Ytterligare en halvtimme senare är jag istället rosa.

Jag och en annan kund (en medelålders dam med ahlzeimers och därmed inte lysande omdöme) skrattade hysteriskt. Men hos personalen rådde ännu mer panik. Inte för att de trodde det var obotligt - utan av genans inför mig efter ytterligare ett misslyckande.

Väte i håret. Massor av väte. Efter tjugo minuter tittar de till mig och inser att det inte hjälper. Nu är jag lila/grå/vit som en gammal dam med silverschampo. Personalen försöker utan resultat nå min "gamla" frisör, som så klart klipper och inte kan svara.

I med ännu mer väte. Och guld. Hårbotten bränner som eld. Ursköljning. LIte för vitt.

Det är en salong jag gått på i flera år och känner numera nästan personalen och jag vill till deras försvar säga att något liknande aldrig aldrig inträffat. Detta gör ju också att jag är helt avslappnad och rätt fnissig.

Jag får kaffekopp efter kaffekopp serverad. Egentligen mår jag ganska bra (bortsett från att jag höll på att dö av hunger eftersom jag inte käkat sedan frukosten kl sex på morgonen) och får kaffe och tidningar och massor av vuxenprat. Mig gick det ingen nöd på.

Men nu är det snabba ryck. Två frisörer står på varsin sida av mig och penslar i guld i rasande tempo från varsitt håll.

Och så en snabb ursköljning. Jag hör deras förlägna men nu lättade skratt.

Men...Nu var det istället dags för lite silvertoning.

"För gult hår är inga problem. Det hjälper vi kunder som misslyckats med blondering hemma med varje dag. Men ett lila hår, det var en utmaning".

Lite silvertoning i håret några minuter och sedan skulle ÄNTLIGEN håret klippas.

Fem timmar senare och en (för dagen plötsligt) fredagskvällsöppen salong senare stiger jag ut på gatan. Gul i håret - och trots det nöjd.    

För hellre gul än lila. Det är inte gör snyggt precis. Men gissa om jag är fullproppad här hemma med salongspreparat de kompenserat mig med. Så får jag bara haft i silvertoningen i håret så ska jag nog bli en riktig pudding. Fast just nu? Njae, inte direkt. Jag säger som när jag var liten: Gult är fult!       

 

Xecute

31 juli 2010 23:36

OMG!!! Vilken resa! Det slår faktiskt allt jag själv varit med om i hårväg (vilket är MYCKET...) Men.. det är ju inte gult på bilden, bara väldigt, väldigt blont! Puh, ojojoj.... hahahahaaa!

http://xecute.bloggplatsen.se

 

Viktoria

2 augusti 2010 23:26

Tycker det låter snyggt med lila hår, en skönhet klär i allt!

http://vickileh.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...