Jag är trött.

Jag är trött på att alltid vara den som nattar barnen. Jag är trött på att alltid vara den som hämtar och lämnar på dagis. Att alltid vara den som gör frukost, lunch (fre-sö), mellanmål och middag. Att alltid vara den som diskar. Att alltid vara den som plockar. Att alltid vara den som städar. Att alltid vara den som fyller i alla papper och tar itu med alla räkningar. Att alltid vara den som går ut med barnen, i ur och skur. Att alltid vara den som följer med på barnens aktiviteter. Att alltid vara den som är hemma när barnen är sjuka. Att alltid vara den som åker på läkarbesök. Att alltid vara den som ska vara rolig. Den som ska vara sträng. Den som ska vara pedagogisk. Den som ska vara utvecklande. Att alltid vara den som har ansvaret. Att alltid vara den som ska hinna med.

Jag är trött.

Ibland drömmer jag om en namnlös könlös varelse, som förbehållslöst och utan krav på motprestation, som säger til mig:

"Prata du i telefon, jag nattar barnen."

Eller: "åk du och fika med en kompis, jag är ju hemma".

Eller" ta en promenad, så fixar jag middagen"

Eller: "Klart du ska ut och dricka några glas vin med dina kompisar"

Eller: "Gud, vilken fantastisk mamma du är!"

Idag är jag bara så trött!

Kanske har jag en dålig hårdag.

Kanske är jag bara trött på att alltid vara ensam om allt.

Den namnlösa könslösa varelsen lyser ännu med sin frånvaro. Så nu ska superduktiga, ansvarsfulla, pedagogiska, omtänksamma, ensamma mamman läsa godnattsagor för killarna.

Ha det!

Ps. Jag undrar om jag hade haft fler barnvakter om jag varit ensam pappa??????? Ds.