Ikväll tänker jag skita i att hela diskhon svämmar över av smutsig disk. Jag tänker strunta i att det ligger udda par av flera olika sockor på vardagsrumsgolvet. Inte heller kommer jag att börja röja bland bilarna som står uppradade i soffan. Möjligtvis tänker jag svepa dem i golvet för att få plats själv.

Posten får förbli oöppnad och osorterad. Ett par fläckliga plyschbyxor i storlek 104 får vila på badrumsgolvet i natt. Det krossade tunnbrödet i barnens rum får fria händer att locka till sig ohyra.

För idag har jag haft sällskap hela dagen. Vuxet sällskap. Jag har haft bättre och roligare saker för mig än att bry mig om att försöka hålla minstingens tempo och förekomma hans påhitt.

Jag har plockat upp majskolven han lyckats smyga med sig från köket till mattan i vardagsrummet. Jag har torkat bord och bänkar. Jag har läst god natt-sagor och kramats och pussats med mina barn. Denna kväll räcker det gott och väl.

För även om jag vet att jag kommer att förbanna mig själv imorgon bitti så lovar jag här och nu att jag ska ikväll låta trivialiteter få vara just trivialiteter. Istället ska jag ägna kvällen åt att tänka på vilka trevliga människor jag umgåtts med idag. Och försöka ägna morgonen åt att tänka "att inget värre har hänt för att jag lät bli att städa än att jag får ta det nu istället."

Samtidigt vet jag att jag i min se-bra-ut-utåt-nojja kommer att be en stilla bön att ingen ringer på min dörr. Jag vet att jag i ångest kommer att oroa mig för att fastighetsskötaren måste komma hit och återigen få bort is och snö från taket. Men då ska jag försöka påminna mig om att jag faktiskt hade roligare saker för mig igår. Och att om någon kommer hem till mig och förfasar sig över odiskade tallrikar och bilar i soffan och barnkläder på golvet så ska jag påminna mig om att den personen lever ett minst lika nojjigt liv som jag gör.

Varför ska man eftersträva perfektionism när man duger precis som man är? Jag tränar på bättring. Välkommen du med.

 

Åsa

17 februari 2010 20:47

Heja dig! Ska vi mötas på den gyllene medelvägen? :-))

 

Bea

17 februari 2010 20:51

Jag måste erkänna att jag sitter med lamporna släckta för att slippa se det. Så du kanske får vänta ett tag innan vi möts. Men jag jobbar på det och har påbörjat min promenad..

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Kristin

17 februari 2010 23:14

Jag kanske kan glädja dig med att det finns hem, inte långt ifrån där du bor, vars lampor varit släckta i flera månader...

http://littlemissred.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...