Nedskärningar inom barnomsorgen. Fler barn, färre personal. Det är klart att man ibland funderar på hur det går – både för barn och personal. Barnen berättar ju inte särskilt mycket. Hur har ni haft det idag? Bra. Vad åt ni för mat? Kommer inte ihåg. Vem lekte du med idag? Barnen på dagis.

Tja..?

- Vad tycker du är roligast på dagis? frågar jag min äldsta son inför utvecklingssamtalet jag ska ha med vår kontaktperson på förskolan.

- Att brottas i pölen med Felix och Dante och Alexander och Theo. Fast vi gör inte som på min riktiga brottning. På dagis ligger allihop i en hög och bara brottas och brottas tills fröknarna säger till. Och så tycker jag att det är roligt att boxas med Benjamin och Vincent. Men vi boxas inte så det gör ont. För man får ju inte göra varandra illa. Vi låtsas att vi har handskar och så, blir hans svar.

-Min favorit är vårruset. Vet du darför? Då får vi ha nummerlappar på oss och springa så fort vi kan. Alla får medaljer. Då tror jag att det blir Benjamin, Annie, Vincent eller jag som vinner. Vet du darför? För vi har ju längre ben än lilleskuttbarnen har.

*

- Är det något du tycker är tråkigt eller jobbigt på dagis då? Fortsätter jag enligt förskolans förutskickade frågeställningar.

- Fröknarnas tjat. Det är görjobbigt.”

- Vad tjatar de om då?

- Jag vet inte. Vi får inte brottas i pölen.

- Men gör ni det, fast att ni inte får för fröknarna?

- Så klart! Vi tycker det är jätteroligt. Men ibland får någon ont. Då är de ju inte så roligt längre.

- Förstår du varför fröknarna inte vill att ni ska brottas då, om det är så att någon får ont?

Han suckar:

- Jag förstår. Men mamma, vi tycker det är så roligt. Theo kommer till och med in från Blåbärsavdelningen och brottas med oss.

Jag fortsätter enligt punkterna på pappret:

- Är det något du inte tycker om på dagis då? Något du tycker är jobbigt eller tråkigt?

- Att stå i kö. Hela, hela tiden får vi stå i kö. När vi ska cykla får vi stå i kö varje dag. Den som springer snabbast får cykla först. Benjamin springer snabbast tror jag. Har han längre ben än vad jag har? Vincent och Annie har längre ben. Kanske de hinner först nästa gång då. Det är tråkigt att andra står i kö när jag cyklar också. Man får bara vänta och vänta och vänta. Sen får man bara cykla en liten, liten stund.

- Mamma. Kan man sakna någon som har slutat på dagis?

- Ja, det är klart att man kan. Är det Agron du saknar?

- Ja, Agron och Mustafa. Och Adnan. Jag har ju inte sett Adnan på nästan så här många år (visar två fingrar). Han bor ju i Uddevalla. Mustafa och jag brottades varje dag. Men Agron och jag brottades inte så mycket. Han hade ju opirirat foten. Men han var ganska rolig. Agron har ju en storebror. Han har två storebrorar. Agron är ju större än jag. Han ska ju börja skolan. Och Benjamin. Vet du darför inte Agron brottades? Man kan ju inte brottas om man har ont i foten. Varför kom inte han på mitt kalas? Jag undrar vilket dagis Hugo går på nu. Det skulle vara roligt om han kom på mitt kalas. Benjamin och Vincent och jag leker Knatte och Fnatte och Tjatte. Gjorde vi det på Benjamins kalas?

- Det vet inte jag. Jag var ju mest i köket och pratade med föräldrarna då.

- Vi är ju de största killarna på dagis. Tawani är ju större. Men hon är ju inte kille. Hon kunde vara Kajsa. Men vet du? Kajsa är ju du och Erika och Linda. Alla mammor kan ju vara Kajsa. Kanske alla tjejer kan vara det? Vet du vem som är Klara-bella? Riitta (förskolepersonal). Det tycker vi är roligt. Och Hilda (också personal) är……kommer jag inte ihåg. Hilda har små gulliga troll och nallar. Och vet du, på natten blir de levande och busar och leker och flyttar på saker. Jag vill att mina dinosaurier blir levande på natten.

*

Kan jag säga till Anneli när vi har möte att du trivs bra på dagis även om du tycker att det är tråkigt att stå i kö?

- Mmm. Mamma, varför smakar inte potatisen samma på dagis? Hur gör du vanlig potatis?

- Jag skalar den och kokar den i salt.

- Så tror jag inte de gör på dagis. På dagis är den godare. De har nog inte salt. De har en sås till fisken också.

- Vad kul att du gillar sås!

-Du lyssnar ju inte. Jag sa inte att jag gillar den mamma. Edvin gillar den jättemycket. Varför gillar han sås så mycket? Jag tror han älskar sås. Han äter ju jättemycket sås när du gör mat. Vet du? Jag gillar när du steker torsk. Mörtar kan ju bara katterna äta. Kan du berätta när du fångade en röd fisk i havet som luktade så äcklig att mormor och morfars katter gick ut när morfar gav dem den?

*

Jodå svar på frågorna fick jag allt. Många och långa. Kanske inte så konkreta. Och kanske följde de inte listan med frågeställningar. Men jag fick alla svar jag behövde. Och precis de jag ville ha. Fast lite annorlunda formulerade.

För har man inte större bekymmer på dagiset än att du måste köa för att det ska bli din tur att cykla så känns det väldigt tryggt att vinka hejdå av det käraste man har!

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Barnormsorgspersonal är fantastiska. Trots nedskärningar och större barngrupper ser de till att ha fortsatt pedagogisk verksamhet, göra roliga och åldersanpassade saker med barnen, de försöker att se alla och de kämpar på. Det känns jätteskönt för mig som förälder att veta att mina barn blir väl omhändertagna och stimulerade.

Samtidigt funderar jag på om det straffar sig - både för personal och barn? För så länge de tar ut sig och ger mer och mer på mindre resurser så kommer de knappast att få tillbaka sina resurser när ekonomin vänder.. Ibland kanske man måste skrika NEJ, kräva tillbaka och också måste få lov att ibland ta istället för att bara ge..

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

 

Viktoria

22 februari 2010 14:27

Vilken himla tur du har som har dagisbarn! Jag saknar dagis skitmycket, var väldigt traumatiskt för mig när sonen började på 6-års. Nedskärningar ja, när jag var barn, fick vi åka på utflykt en gång per år. Till Furuvik och Frösön, båda djurparker som ligger ca 20 mil från Sundsvall. Tänk så påkostad jag och de andra dagisbarnen var...

http://vickileh.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...