Läste precis en blogg  http://xecute.bloggplatsen.se om Danmarks framtidsvisioner och började fundera.

Tänkte på vår självbild i Sverige. Undrar vilken bild grannländernas befolkning har av sig själva. Och vad har de för bild av oss? Jag vet vad vi har för bild av våra grannar. Jag hoppas att inte Norge vet alltför detaljerat vad vi säger om deras skidåkare. Det är så jäkla lågt. Och det märkliga är att det är socialt accepterat!! Och nej, kom inte och försvara det med att att det är mycket hjärta i sport. För då hostar jag fram ett "bullshit!". Hjärtat i idrotten sitter inte i att håna och nästan hata. Om våra grannländers invånare väcker så mycket ilska hos oss, vilka känslor väcker då de människor som bor långt borta med konstiga kulturer och obegripligt språk?

Har selektivt följt OS och mer intensivt följt facebook och tycker det är himla intressant att läsa statusuppdateringar och FB-grupper som bildas utefter vad som händer på SVT1. Slår vi Finland i hockey? Där fick de banne mig!!!!!! Inget är så roligt som när Northug inte hänger med i ett ryck i skidspårets brantaste backe. Finland får gärna ta medalj i skidor - bara Norge blir utan. Norge skulle gärna få ta hem hela OS i hockey - bara de innan spöat skiten ut Finland (+ att vi sen kunde raljera över vilka sopor övriga lag var som förlorat mot NORGE!!!).

Men pratar vi schlagerfestivalen däremot så är det ju skandal om inte de nordiska länderna ger varandra röster. För DÅ ska vi banne mig hålla ihop. Särskilt med östeuropas intåg i detta sammanhang. Men det var en parantes.

Det är lustigt det där hur vi efter en uppdiktad bild kategoriserar alla våra nordiska grannar som lättsamma, svårmodiga eller glada. Vi är också helt på det klara med att vi i Sverige är tråkiga, plikttrogna, rädda att sticka ut, "lagom" och introverta.

 Norge; landet vi älskar att hata! De har snott vårt fredspris. Nobel var ju SVENSK ju! De sitter där med sin olja och mår gott. Självgoda är de. Vägrar gå in i EU. Men vi älskar hur utåtagerande de är. De vet minsann hur man firar nationaldagen och skidsuccéer. Men de borde ändå veta sin plats. Vi ÄR faktiskt storebror. De borde visa oss lite respekt. Vi blir tokiga när de vinner över oss i skidor - även om svenskarna inte ens är med så får vem som helst vinna - t.o.m ryssland (ooouuuh!!!) bara inte norskarna vinner. Vi är så avundsjuka på norrmännen som vi tror lever ut, utan komplex och utan att veta hut, att vi nästan vill stänga gränserna. Om det inte vore för att det är så himla bra att åka dit och jobba... Eller om det inte vore så att det är himla bra att ha en backup liksom, OM Sverige skulle bli ockuperat eller så. För Norge är ju NÄSTAN som Sverige. Och är vi på Rhodos så är ju norrmännen på hotellet eller på nattklubben oss lika kära som gamla vänner vi inte sett på länge. Vi, som nästan är från samma land, bildar en enhet. För vi förstår varandra - både socialt och språkmässigt.

Landet i väst som bara har lättsamma, spontana och extroverta invånare har tydligen en helt annan bild av sig än den vi har. En dokumentär på SVT visade nyligen uppdelingen på s.k svensknorskar och norskar som fanns förut. På grund av ifall du hade svensk-antenn på taket eller inte. De i öst var roliga, och svenskt lättsamma och moderna eftersom de kunde ta del av de underhållande kvalitetsprogrammen svensk TV visade. De i väst, som saknade svensk TV, kände sig utanför och var dystra och svårmodiga. Självklart var detta också grova generaliseringar - och deras självbild. Men det är fascinerande att se på TV hur vi av de hurtiga norrmännen beskrivs som lättsamma, roliga och moderna. Och hur de framställer sig själva som introverta och dystra. Som att komma in i spegelvända världen.

Danmark, med sin elefantöl och sort Guld. Landet i syd kryllar av glada danskar som dricker öl och tar livet med en klackspark. Allt ordnar sig till slut! Där har man skoj från det att man vaknar på morgonen tills man (eventuellt) går och lägger sig. Landet utan regler. Och även om det finns regler så skiter alla avslappnade danskar i dem. Åååh, om vi bara kunde ha liiiite av den där gemytliga attityden. Danmark, landet där allt är tillåtande. Som svensk är det lite coolt att någon gång varit bosatt i Köpenhamn. Lite crazy och tufft liksom; "jag vågar bryta upp från svenska tristessen och bryta vår j_a korrekthet. Jag är egen - och banne mig, jag står för det". Danskarna är nästan lika coola som engelsmän!! De vet hur man partar och hur man firar fotbollssegrar.

Men vi gillar inte riktigt att de själva tycker att de är så jäkla frisinnade. Då blir vi lite sura. Vi älskar att med s ersatta av sch citera Ernst-Hugo och skrika "Danschkjävlar"!

Detta land har ett av Europas hårdaste lagar kring invandring- och flyktingmottagande. Deras integrationspolitik får nästan de svenska smygrasisterna att sätta kaffet i vrångstrupen. Landet i syd har (hade i alla fall för några år sedan) långt fler lagar med förbudsinnehåll än Sverige har.

Finland, landet i öst där vill vi inte bo. Där pratar de obegripligt och super (till skillnad från danskana som festar). De badar bastu och vinterbadar när de inte är upptagna på att lyssna på vemodig finsk tango. Alla vet att finnarna är svårmodiga och tungsinta. Dessutom är de ju nästanryssar. De dricker Koskenkorva som ryssarna pimplar sin inhemska vodka. Förr slogs dessutom alla Sverigeinflyttade finnar med kniv. Är det inte väldigt kallt i Finland också? Fast Åland är ju fint. Och Finlandsfärjan kan vi förstås åka med bara för att det är så "fel" - och bara av den anledningen. (!!!) Och så är det är ju himla trevligt att Finland till viss del är svenskspråkigt. Och att vi har så många finska bekanta med hemma-spa (modern och lyxigare benämning på bastu).. Att våra finska bekantskaper varken super eller deppar mer än gemene man i vår övriga bekantskapskrets förklarar vi med att de ju bor HÄR.

Island? Korpen flyger. Tungur kniv. Där ser de fortfarande ut som vi gjorde för tusen år sedan. De pratar som vi gjorde. De har vulkaner och geisrar. Och Björk. De äter ruttna hajar. Ja, det var väl det.. Förresten är väl Island till salu nu?

Nu har jag generaliserat när jag ska beskriva generaliseringen som i sin tur beksriver den interna generaliseri...ja ni fattar. Det vet jag, och det är medvetet gjort. Självklart bär även jag på väldigt många av dessa fördomar. Och självklart har jag en tydlig bild av respektive grannland med dess invånare. Men jag har grovt generaliserat för att komma fram till något, nämligen:

Detta är våra nordiska grannländer. Länder vi har god kännedom om. Rent faktiskt menar jag då. Men vi har ändå otroligt många föreställningar och fördomar om hur resp lands befolkning fungerar. Det är mänskligt.

Men det väcker många funderingar hos mig. Om vi har så många åsikter och fördomar om länder vi är kända med, hur många fördomar har vi då inte om övriga Europa och framförallt resten av världen. Islamafobin breder ut sig mer och mer. Det är numera nästan legitimt att påstå att muslimer är terrorister. Förut var det liksom bara ok att kalla dem för kvinnoförtryckare (som rövade bort fruar och barn och tvångskonverterade dem till islam) eller fundamentalister. 

Somalierna som bott i lerhyddor ska väl inte gnälla om de får bo en hel familj i en etta. Det är väl fan så mycket bättre..

Alla stackars Thailändskor vi ser på bussen och tunnelbanan som genom sin prostitution träffat en svensk äcklig gubbe och kommit hit.

Det är så mycket hemska saker som sägs så ofta att de till slut nästan blir sanning. Och nästan legitimt. I Danmark är den öppna främlingsfientligheten - både genom politiskt styre och hos de röstberättigade - så utbredd att den nästan får blodet att av fasa frysa till is i mig. Men danskarna är rädda för det "okända". Det är inte svenskarna som diskrimineras i Köpenhamn.

Om vi tillåts säga sådana saker vi gör om våra (förutom i sportsammanhang) kära och väl bekanta grannländer, vad är det då som hindrar oss från att säga långt värre saker om okända länder långt bort? Och om vi för 30 år sedan var rädda för att finnarna slogs med kniv hur rädda är vi då inte för en afghansk muslim?

Alla är vi fördomsfulla. Jag har massor med fördomar - och de flesta är jag inte ens medveten om. Men det finns olika sorters fördomsfulla människor.

En sort är ingen farlig sort: De som är medvetna om att de sitter inne med massor av fördomar men som håller sina sinnen öppna och lyssnar på argumentation för att vidga sina vyer och öka sin kunskap.

Den farliga sorten däremot är de som vägrar inse att deras fördomar just är fördomar utan har gjort fördomarna till sanningar – och hävdar att alla andra ljuger eller förvanskar sanningen. De som inte vågar släppa på sina fördomar för att det innebär att de måste omvärdera så mycket - och vad händer då med deras inskränkta trygga lilla värld? De är läskiga och farliga; oavsett om de kommer från Eslöv, Mogadishu, Reykjavik eller Washington.

 

Åsa

26 februari 2010 08:26

OTROLIGT (vill ha större bokstäver) BRA SKRIVET!!!! Sanningar, visdomar, paketerade i snygga formuleringar! Instämmer helt, har inget att tillägga!

http://xecute.bloggplatsen.se

 

Bea

26 februari 2010 11:52

OJ!!!! Uppriktigt Oj och uppriktigt TACK! Tyckte jag blev väldigt långrandig och tappade tråden och aldrig kom till sak. Så ett extra stort tack för komplimangen!!!!

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Kristin

26 februari 2010 13:59

Lite lättsamt idrottshat känner jag till både Norge och Finland, på precis det sätt du beskriver :) Jag tror att vi har lite syskonkärlek till alla våra grannar och jag tror inte det är särskilt farligt att gnabbas lite men när gnabbet övergår i glåpord, fnysningar och hat (bortsett från idrotten då) så kanske man bör tänka till lite extra och fråga sig själv hur det står till inombords. Eh, jag vete fan va jag skulle skriva. Jag hör bara duschens droppande. Dropp, dropp, dropp... *stäng kranen helt för fan!!!*

 

Viktoria

26 februari 2010 14:13

Jag har en teori, som framkommit nu under OS, (min son reagerar på mitt sätt att uttrycka mig). Vi avskyr norrmän och finländare för att de inte tillhör Sverige längre, vi måste absolut hävda oss och till varje pris visa att vi är bättre. Danmark som aldrig varit svenskt, kan vi respektera och beundra, samtidigt som vi älskar att avsky Danmarks gamla avlagda, Skåne, vi gillar visst inte andras ex.?

http://vickileh.bloggplatsen.se

 

Bea

26 februari 2010 15:14

Kristin, håller med; lite gnabb är aldrig farligt. Så länge det stannar vid det...

Viktoria, mycket intressant och underhållande teori - att det är våra "ex" vi stör oss på. Är det därför månntro Island får förbli utan varken ris eller ros kanske??

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Intervju med en finne

31 augusti 2013 17:50

Här är en intervju med en finne ;)

http://www.gamaco.se/gott-och-blandat/intervju-med

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...