Ordningen är återställd. Efter fem dagars barnsemester är killarna hemma. Det har varit underbara dagar utan krav, tjat , bråk och rutiner och måsten. Fem dagar att bara, bara göra vad jag vill. Utan någon annan att ta hänsyn till.

Men det har också varit dagar utan barnfnitter, kramar, pussar och bus.

Jag ska inte hymla med att det har varit helt fantastiskt att få vara ensam några dagar. Det var första gången på fem och ett halvt år.

Men det är minst lika fantastiskt att ha dem hemma igen. Edvins kramar och pussar och skratt, som om vi inte setts på ett halvår. Osmans "jag älskar dig mamma. Jag vill att du kramar mig hela natten" när vi läste godnatt-sagor.

Hur lätt och skönt och kravlöst livet än är utan barn så går det inte att jämföra med livet med gossarna.

Ikväll blir det återigen svettigt, trångt men mysigt i min säng. Två snusande gossar som ska ligga tätt, tätt, omedvetna om sina brutala sparkar och deras mors ständigt oavbrutna sömn. Och det finns inget sätt jag hellre sover på. Lillskruttarna är hemma.

 

Xecute

30 juli 2010 22:48

"Borta bra men hemma bäst" - fast utan barn är bra men med barn är bäst, trots allt. Undebart att du fick vara ledig!!!!!
Själv skulle jag också vara barnledig, men det sket sig efter två dagar och nu är jag redan hemma för att hjälpa till bland spyorna.. men jag hoppas kunna ta några dagar senare.....

http://xecute.bloggplatsen.se

 

Bea

31 juli 2010 08:33

Nä men fyyyyyyyy! Era stackare! Igen?!?! Det var inte mycket till ledighet du fick. Och vilket fasansfullt tråkigt slut på ledigheten. Hoppas barnen mår bra nu - för både er och deras skull. Hoppas verkligen du får lite mer semester snart.

http://aretsmama.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...