Som man bäddar får man ligga. Ett uttryck som skriker "Skyll dig själv!". Ett hemskt uttryck. Varför inte acceptera att alla har olika förutsättningar och olika livssituationer? De allra flesta vill nog göra ett bra arbete med bäddningen för att sova gott under natten. Men ibland behövs faktiskt hjälp för att få ligga bra och sova gott.

Just nu känns det avlägset, men för bara några år sedan hade jag en lön långt över genomsnittet. Jag hade goda förmåner och finfin arbetsmiljö. Jag levde gott.

Bäddade jag den sängen? Ja, på sätt och vis. Jag utbildade mig. Hade en passande bakgrund och rätt kontakter. Jag hade inga barn och var anpassningsbar och stod till förfogande när så krävdes. Men det krävs mer än så. Du behöver vara på rätt ställe vid rätt tillfälle. Man måste ha lite tur.

Men livet är föränderligt. Yttre omständigheter som jag inte överhuvudtaget kunde påverka gjorde att jag, trots försök till lösningar, var tvungen att säga upp mig och se mig om efter annat jobb. Nu bäddade jag definitivt inte längre min egen säng.

Inom mitt utbildningsområde lägger AMS på sin hemsida ut i genomsnitt ett ledigt jobb i kvartalet.  Där är vi hundratals, ibland flera tusen, sökande till en tjänst.

Nu är jag ensamstående med två barn och MÅSTE ha ett jobb. Av de hundratals ansökningar jag lämnat in får jag ett jobb i en kommun inte alltför långt härifrån. Självklart är jag både glad och lättad. Det är ett klassiskt ”kvinnoyrke” inom LO-sektorn och, så klart, en deltidstjänst. Optimistiskt tänker jag att jag tar det ”i väntan på ett bättre betalt heltidsjobb”.

Denna sektor, precis som nästan alla, drabbas av budgetnedskärningar samtidigt som kundunderlaget minskar och man börjar säga upp folk. Sist anställd, förs ut.

Jag är arbetslös igen. Inte heller nu kunde jag själv bestämma hur bekväm min säng skulle vara.

Min a-kassa beräknas på en bruttolön på knappa 14 000 kronor. Barnomsorgsavgiften sänks med en tusenlapp eftersom barnen minskat från 50 timmar till 15 timmar i veckan. Jag får bostadsbidrag. Men jag får även sömnlösa nätter och magkatarr. För trots bostadsbidrag och sänkt dagisavgift hamnar ekonomin netto på ruinens brant. Det var nästintill omöjligt att på en deltidslön försörja en familj. På en a-kassa är det en omöjlighet.

Jag kan inte söka extrajobb eftersom jag bara är tillåten att stämpla upp 75 dagar – sen får jag klara mig själv. Jag kan inte söka deltidsjobb eftersom jag även här bara får stämpla upp en kort period och dessutom får en a-kassa baserad på deltidslönen. Jag blir av med stora delar av mitt bostadsbidrag, dagisavgiften höjs samt reskostnaderna (om det inte är på gångavstånd) höjs.

Det är ett sjukt och straffande system för alla arbetssökande! Istället för ta alla ströjobb som finns, hoppa in på kort- eller långtidsvikariat så hamnar vi i ofrivillig passivitet.

Jag har två alternativ för att få ekonomin att gå ihop:

1. Lyckas att få ett välbetalt heltidsarbete

2. Hitta ett svartjobb

Min dröm är naturligtvis att just jag bland de gigantiska mängderna sökande ska anses vara den bäst lämpade för det välbetalda arbetet. Tänk att vara självförsörjande utan att behöva få bidrag och att sova gott om nätterna! För några år sedan var det en självklarhet, nu är det en utopi.

Att ta ett svartjobb kan jag inte göra. Det är omöjligt. Det är fel. Det är oetiskt. Jag vet hur många som utnyttjas av oseriösa arbetsgivare. Jag vill göra rätt för mig. Jag kan heller i ärlighetens namn rent praktiskt inte ta ett svartjobb eftersom jag har lite svårt att hävda varför jag ska ha mina barn på dagis utöver de 15 timmarna.. Dessutom kan jag definitivt inte som fackligt och politiskt förtroendevald ta ett svartjobb.

Men jag FÖRSTÅR svartjobbarna. För hur fan ska man göra?

De allra flesta som arbetar svart vet naturligtvis att en sjukskrivning skulle innebära en ekonomisk katastrof. De vet att deras pension kommer att vara usel och omöjlig att leva på.

Det är lätt att raljera och uppmana människor till att tänka framåt och långsiktigt. Men det är svårt för den fattige att göra det.

Den fattige hoppas på en ljus framtid och vill lösa sin dagliga situation. Den fattige vill försörja sin familj. Ingen vill finnas i registret hos Kronofogden. Alla vill kunna ställa upp sig i bostadskön utan att nekas lägenhet på grund av arbetslöshet.

Försvarar jag svartjobb? Nej, jag tycker det är ett fult att utnyttja människor i en svag situation.

Försvarar jag svartarbetare? Ja, till viss del. När desperationens gräns är nådd då har man inte möjlighet att göra det moraliskt rätta.

För hur ser lösningen ut? Ansvaret på individen höjs i takt med att samhällets ansvar sänks. När skyddsnäten inte längre finns att få i form av a-kassa, sjukkassa, försörjningsstöd etc så tvingas man bli ”kreativ” för att fixa sin vardag.

AMS resurser lyser med sin frånvaro. De har inte ens kvar sitt gamla irriterande krav att anmäla sig en dag i veckan och söka av AMS aviserade jobb.

Jag tjatade (ja, tjatade) mig till en tid hos Arbetsförmedlingens studiehandledare beskrev min yrkes- och utbildningsbakgrund och min situation och ställde frågan till denne om det inte fanns några yrkesutbildningar, vidareutbildningar, kompetensutveckling att få genom AMS.

”Nej, det gör det inte! Det har vi inga resurser till. Men du kan ju skola om dig på högskola.”

Jaha. Men man kanske inte ska tipsa inte om ansökningar till simskola till den som redan ramlat i vattnet? Varför inte istället försöka fundera på hur den vattensprattlande personen ska kunna ta sig upp på land istället för att drunkna.

För långt ifrån alla har möjligheten att börja plugga med studielån för att öka sina chanser på arbetsmarknaden. För en som sitter i en trängd ekonomisk situation måste det nästan finnas en garanti att studierna leder till ett arbete – och sådan garantier är få. För även om viljan finns och förmågan att tänka strategiskt och långsiktigt så måste man leva realistiskt. Det sista den fattige behöver är ytterligare en skuld.

Jag förespråkar inte svartarbete. Jag beklagar det djupt. Men jag har förståelse för de ekonomiskt trängda som inte hittat någon annan lösning.

Jag vill se en ändring i systemet. Jag vill se ett regeringsskifte i september. Jag vill se ett humant Sverige. Ett Sverige där alla kan försörja sig, oavsett om pengarna kommer i form av lön, a-kassa eller sjuk- eller föräldrapenning.

Låt oss be att alla de som mest behöver en rödgrön regering går och röstar. Låt oss hoppas att maktlösheten och hopplösheten inte tagit över.

Just nu bäddar systemet min säng, och den är inte särskilt skön att sova i. Jag önskar att jag kunde ligga efter min egen bäddning. Eller att systemets bäddning var mer omtänksam.

 

Åsa

17 februari 2010 14:19

Ja... jag tjatar... men, du skriver ju så sjukt bra så jag ryser varje gång. OCH alltid om ämnen som verkligen, verkligen berör! Sitter här och ryser - igen. Har varit sugen på att tipsa om dig till de stora medierna sedan du startade bloggen.

 

Bea

17 februari 2010 14:27

Tack så otroligt mycket! Vet inte riktigt vad jag ska svara. Mer än TACK!!!!! jag blir överlycklig (och lite mindre självkritisk)!
Ps. du får tipsa om det leder till lön. Hahahaha! Ds

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Helena

17 februari 2010 15:11

älskade vän ååå vad jag saknar dig och jag skulle anställa dig i morgon om jag bara hade pengar i vår arbetarekommun än bättre informatör finns inte kram på dig / Helena proos

 

Bea

17 februari 2010 15:21

TACK kära Helena! Blir rörd in i hjärteroten. Vi pratade om besök av dig och Anna. Är det realistiskt? KRAM

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Helena

17 februari 2010 15:38

självklart vill vi komma ner jag kollar med henne när hon kan ! sen skulle jag verkligen vilja att du och barnen kom och var hos oss i sommar en veckas semester vid mälaren !!!( vet att mälaren inte är västkusten men det är varmt i vattnet :-))) återkommer om datum när jag pratat med fru Jutterström kram

 

Kristin

17 februari 2010 23:12

Jag beundrar dig Bea. Du är en stark och en otroligt vänlig själ. Jag beundrar dig dels för att du, då du tjänade massa pengar varje månad, fortfarande höll fast vid dina ideal. Samma ideal som du håller fast vid nu när du har det kärvt. Människor som gör "klassresor" och glömmer varifrån de kommer, ger jag inte mycket för.

Tack för att du börjat skriva bloggar Bea, och tack för att du är min vän ♥

http://littlemissred.blogspot.com

 

Bea

18 februari 2010 08:07

Tack själv och dito kära Kristin!!!! Funderade igår kväll över varför vi inte setts tidigare, efter flera år i samma stad. Vilken tur för mig att du skaffade FB, trots ditt motstånd!

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Kristin

18 februari 2010 09:51

Ja jag vet! Konstigt. Men allting blir ju enklare på Internet.
Idag tycker jag vi ska vara tacksamma för Guds, absolut bästa, gåva till mänskligheten; Internet.
Två interaktiva tummar upp för the world wide web!

http://littlemissred.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...