Min äldste son har just fyllt fem. Sedan höstterminens start har han brottats i stadens atletklubb. Ända sedan första gången är han lyrisk över sin brottarträning. Det enda jag spontant kan komma på som kan konkurrera med brottningsträningen är julafton.

Ett gäng på närmare 20 stycken mestadels små killar men även några små tjejer samlas i en lokal med oftast bara en eller två tränare för att lära sig bli brottare. Med tanke på att de yngsta var i fyraårsåldern hade jag förväntat mig en ganska kaosartad och svettig timme för tränarna.

Men icke! Visst finns det dagiströtta barn med massor av spritt i kroppen som omöjligt kan sitta stilla vid väggen för att titta på när tränarna demonstrerar flygande mara. Det är ju trots allt knattar som går där. Men de allra flesta sitter hänförda och lyckliga och tittar på tränarna som kastar varandra och tar "kompisgrepp".

"Jo, tjenare!" tänkte jag när jag ser tränarna visa olika grepp. "De är alldeles för små för att förstå så avancerade instruktioner och behärska den motoriken."

Men hoppsan vad fel jag hade!

Dessa små knattar skulle knappast få stilpoäng, om sådana utdelats. Men oj vad de kämpar!

De härmar, försöker och kämpar outtröttliga, uppmuntrade och lyckliga.

Alla har roligt. Det är disciplin på en nivå perfekt anpassad för småknattar; tillåtande men med tydliga gränser. Alla vill så klart vinna, men även de som inte gör det tycker fortfarande att det är roligt. 

Alla barnen uppmuntras. Det spelar ingen roll vem som är bäst. Alla får höra att det är bra försökt och bra kämpat.

Och vilken träning det är!

Fullständigt novis på brottningskunskaper hade jag någon slags föreställning om att man låg på golvet och drog i varandra och att alla hade blomkålsöron. Ack så fel jag hade. För vilken smidighet brottningen kräver!!

Min son gick parallellt i gymnastik (som han tröttnade på) och där kom de inte i närheten av de gymnastiska övningar som tränas på brottningen. De klättrar på väggar, kullerbyttar bakåt och framåt och går ner i brygga, står på händer, hjular etc etc.

Helt fascinerad tittar jag på de smidiga och starka äldre brottarna och tränarna. Jag hade inte en aning!

Och helt fascinerad tittar jag på deras förmåga att fänglsa barnen att så sportsligt få alla att känna sig duktiga och viktiga.

Man tar i hand på motståndare, tränare, domare - ja alla inför match.

Barnen lär sig att brottning är brottning och inte slagsmål. Här gör man inte någon medvetet illa. Man ber om ursäkt när något händer, man lär sig att trots irritation och kanske t.o.m smärta inte tappa humöret och ge igen utan att fortsätta brottas juste.

Barnen tränar motorik, styrka, kondition, smidighet och kamratskap. Ingen har krav på sig. Alla har skoj.

Jag är brottarfrälst!

Jag ska verkligen försöka att aldrig påverka min son att fortsätta om han tröttnar. Men inom mig önskar jag att han alltid kommer att vara lika lyrisk som han är nu.

För vilken fantastisk sport brottning är!

 

Åsa

19 februari 2010 12:33

Hade inte heller någon aning - tills nu! Kanske borde byta ut tennisen mot brottning istället! :-)
Härlig, värmande läsning!!

 

Bea

19 februari 2010 12:36

Jaa, såvida du inte tillhör de där hemska idrottsföräldrarna som redan stakat ut en proffskarriär för sina barn. För i så fall ger nog tennisen mer cash. ;-)

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Kristin

19 februari 2010 12:52

Wow, nu kan jag inte vänta tills Theo blir knappt fyra och får börja brottas. Det låter ju helt fantastiskt bra :)

http://littlemissred.blogspot.com

 

Bea

19 februari 2010 13:05

Ja, som du förstår rekommenderar jag det verkligen. Under förutsättning att Theo gillar det.
Tror t.om att man får börja som treåring.

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Brottare

19 februari 2010 14:02

Bra skrivit om den underbara sporten brottning.

 

T

19 februari 2010 18:26

Lysrisk över inlägget-sporten är verkligen underbar.
Bara "B-en" som i BROTTNING,
///Gammal brottare///

BROTTNING BETYDER BRA BARNUPPFOSTRAN, BÄTTRE BALANS, BREDARE BRÖST, BELÅTNA BUSSIGA BARN. BROTTNINGEN BEKÄMPAR BROTT, BUSIGA BRÅKIGA BETEÉNDEN.
BARN BEHÖVER BROTTNINGEN!!
BRÅKSTAKAR BLIR BÄTTRE BALANSERADE, BARNSLIGA BLEKFETA BUSAR BÖR BROTTNINGSTRÄNA.
BEVISLIGEN BETYDER BROTTNINGSBEKANTSKAP BARA BELÅTENHET.
BROTTNINGENS BUDSKAP:
BANNLYS BROTT, BEIVRA BUSFASONER, BERÖM BROTTNINGSVILLIGA BROTTARTJEJER OCH BROTTARGRABBAR.

 

Bea

19 februari 2010 19:01

Busbra Beskrivning!

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Knasen

19 februari 2010 20:43

mm.....e en grym sport både för själen och kroppen.

 

S.K

19 februari 2010 22:03

Vilken underbar blogg och beskrivning av ditt barns träning!:)
Brottning Forever!:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...