Den senaste veckan har jag gnällt över allt och alla. Jag har fått stöttning av vänliga människor som vill mig väl. Vilket har styrkt mig ännu mer att jag har rätt i mina hårda omdömen.

1. Särskilt hård har jag varit på Neuropsykiatriska teamet som inte kunde ge min son en ny tid när jag var tvungen, ja tvungen, att lämna återbud till den djupt efterlängtade tiden vi äntligen fått.

Jag svor över dåligt bemötande och för långa väntetider.

AJ! Jag fick ge mig själv en hård bitchslap.

Idag, bara två (var)dagar efter förra kallelsen kom en NY kallelse! Och vi ska få komma dit ÄNNU TIDIGARE än vad som först utlovats.

Jag jublar för att jag hade fel. Men ångrar bittert alla mina hårda ord. Kanske tolkade jag i ren besvikelse in saker som egentligen aldrig uttalades? Och skitsamma, jag hade i alla fall fel, eller så hade damen jag pratade med det. Och det kvittar - för vi har fått en ny tid!!!!!!!!!

2. Jag gnällde över min sons fotbollstränare som inte hade någon (enligt mig) strukturerad träning. Jag tuffade till mig på bloggen om att jag minsann skulle visa vart skåpet skulle stå. Och raljerade över hans oförmåga.

Eheehrrrrm.

Idag frågade tränaren mig om jag kunde tänka mig att vara tränare tillsammans med honom. Hahahahaha! Där kom bitchslap nr due på mig själv.

Jag kan ju inte vara tränare! Jo, rent teoretiskt kan jag. Jag har både utbildning och erfarenhet. Men rent praktiskt är det problematiskt. För är jag tränare innebär det närvaroplikt. Och det kan inte jag garantera eftersom jag måste ha barnvakt till lillebrorsan (som visserligen skulle älska att delta i träningen. Frågan är bara hur många andra som skulle älska det.....).

Men det var väldigt lätt för mig att gnälla över honom.

Dagens läxa är nu att anamma det jag i en blogg krävde av andra häromdagen, nämligen att "tänka först och tala sen!".

Skäms som en hund och ger mig för säkerhetsskull en tredje bitchslap. Samtidigt som jag dyrt och heligt lovar att aaaaaaldrig mer.... Ja, eller nåt...

 

Xecute

11 maj 2010 21:28

haha!!!! du får kolla din inbox på fb snart. och jag behöver också bitchslappas, så du kan väl ge mig några när du är klar med dig?

http://xecute.bloggplatsen.se

 

Kristin

12 maj 2010 09:35

Hahaha.

Jag kan bitchslappa er båda två, men det vill jag inte, jag pussar er på kinden i stället. *puss*

http://littlemissred.blogspot.com

 

riesling

12 maj 2010 10:02

*fniss* Så är det nog.
Allt för ofta har jag lust att ta tillbaka saker som kommer flygande ur munnen lika fort som den första tanken kommer.
Fast är det inte så här - "Gott kommer till den som förtjänar det." (Präktigt så det förslår ...)

http://riesling.bloggplatsen.se

 

bimpa

12 maj 2010 16:07

Jag har två egna exemepel på saker som man ångrar samma sekund man yttrar dem.
Häromdagen refererade jag till en kollega som "kuttersmycke"... *eh...*
För några år sedan, på ett nämndmöte med en äldre (m)-kvinna som ordförande, lackade jag ur när jag blev elakt påhoppad och yttrade då de bevingade orden: "andas, kvinna!" *eh nr 2...*

http://bimpa.blogspot.com

 

Bea

12 maj 2010 16:34

Bimpa: HAHAHAHAHAHAHAHAHA! Jag dööööör! :) Jag skulle vilja se dig när du beskrev din kollega Kuttersmycket. Och framförallt vill jag se HENNE (el honom?!)
M-kvinnan var ju KVINNA..så..äh!

Åsa: ja en lite bitchslap behöver du allt.

Kristin: Tack och fniss.

Och sist men inte minst; Riesling: det må vara aningens präktigt:), men jag tänker självgott utgå från att du räknar in mig bland the good guys och därmed till dem som förtjänar det goda.. ;)

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

riesling

12 maj 2010 22:24

SJÄLVKLART ska du räkna dig till the good guys! Fattas bara annat med den distansen, skärpan och kärleken till det skrivna ordet!!!
Jag ser det som att allt gott som kommer din väg har du stenhårt tjänat ihop :-)

 

Bea

13 maj 2010 07:54

TACK Riesling!!! Vilka härliga ord att vakna till denna morgon!

http://aretsmama.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...