Kör en bloggkväll i politikens tecken. Först risade jag borgarna. Nu ska jag risa sossarna.

Japp, jag är röd. För mig är det otänkbart att rösta annat. MEN, det innebär inte att jag tycker att det rödgröna alternativet är felfritt. Det innebär inte att jag håller med om varje kommatering i resp partiprogram.

Ett parti måste ha högt i tak anser jag. Nej, man får inte vara rasist och rösta på sossarna. Du ska heller inte vara homofob eller liknande. Grunden "allas lika värde - allas lika rätt" ska delas av den som blir medlem i partiet.

Men vardagen i politiken är ofta detaljerad. Där måste inte alla tycka samma. Det måste finnas utrymme för diskussion.

Därför stör det mig en aning när vi sossar raljerar och är så himla nöjda när t ex en folkpartist går emot det borgerliga blocket i en votering i riksdagen. "En vettig person det där, trots att hon/han är folkpartist!" För nåde den som gör så inom socialdemokraterna. Nej jag veeet att det inte bara är inom s utan att alla partier naturligtvis är av samma åsikt.
Men partipiskan som det internt skämtas om existerar i allra högsta grad. Och fine! Låt så vara. MEN tyck då inte att centerpartisten som röstar emot sitt eget parti är så fantastisk när du i nästan ögonblick blir sur över svikaren i ditt eget parti.

Nixpix, jag är inte nyss hemkommen från något möte där jag varit kärringen mot strömmen. Läste bara ett inlägg som jag funderade över.

Låt oss respektera att vi är olika. Även om hundratusentals människor röstar på ett och samma parti så innnebär det inte att vi är stöpta i samma form. Det innebär att vi är en massa olika människor med olika bakgrund som tycker att detta alternativet är det bästa, men möjligtvis inte helt perfekt.

Rosa inte den ena för att i nästa sekund risa den som gjort samma sak. Låt oss tänka efter innan vi plockar upp stenen för att kasta den i glashuset..

Strängare regler, disciplin och kontroll! De senaste åren har Sverige blivit ett land där vi av borgarna får lära oss att misstro våra medmänniskor istället för att lita på varandra. Vi har fått lära oss att människan är dålig; en lat fuskare som gör allt för att suga ur systemen.

Borgarna säger det inte rakt ut, men vad deras politik innebär är att tala om för oss att vi inte bör ha eget ansvar eftersom vi uppenbart inte klarar av det. 

Disciplin skriker de, och menar att kepsar och mobiler i skolan är samhällsfarligt och tyder på bristande disciplin och karaktär. I ”verkliga” livet förväntas du ha mobil. Du förväntas kunna bli nådd. I skolvärlden ska det inte vara tillåtet. Man litar inte på att ungdomar kan använda mobilen med vett och etikett.

Kepsar i skolan ska förbjudas. Hur och varför det anses stötande har jag ännu inte förstått. Det låter som svenska kyrkan när min morfar var ung, där huvudbonader (på männen) inte var tillåtet. Den gamla och omoderna svenska kyrkan där människan skulle veta hut och som hellre fällde än friade. En sådan tid vill borgarna ha tillbaka. (Dock kräver ett flera religioner huvudbonad i kyrkan på både män och kvinnor. Och jag har inte märkt någon bristande karaktär eller disciplin hos de som går i dessa kyrkor än på övriga världens befolkning...) Kepsen av förändrar inte skolan. Det ger inte högre betyg eller fler med gymnasiebehörighet. Men det ger förstås (omotiverad) disciplin.

Det är en kall och cynisk värld som borgarna skapar.

Nu har vi inte längre förtroendet att själva meddela Försäkringskassan när våra barn är sjuka. Nu måste förskolepersonalen intyga att vi inte ljuger och att våra barn inte varit där. Att reformera Försäkringskassans rutiner och datasystem har kostat många, många miljoner fler än den spott i havet de får in för de, visade det sig, ytterst få fuskarna.

Att vara sjuk är numera nästintill förbjudet. Både vi och våra läkare ska korsförhöras om vi verkligen inte kan arbeta. Eftersom ”för” sjuk för att arbeta kan man i dagens samhälle nästan inte vara. Och får du samma sjukdom två gånger, ja då är det kört.  Försäkringskassans egna läkare kan, utan att ha träffat oss, såga både vår och vår läkares sjukdomsbeskrivning och tala om att vi har fel, att vi visst är friska nog för att jobba.

Om man ska tro på borgarna så är samtliga arbetslösa lata människor som helst inte gör någonting, men till så mycket pengar som möjligt. Däremot har vi, enligt borgarnas teorier, inte legat på latsidan när det gäller att klura ut brister i systemet. Att stämpla upp om vi får ett extrajobb är numera bara tillåtet en kort tid, dessutom ska det från början vara olönsamt.

För TÄNK OM det är så att någon satt det i system?!? Nä, här ska inte daltas med de arbetslösa. Klipp dig och skaffa dig ett jobb! Borgarna tycks fortfarande tro att det finns jobb för alla – bara man vill. Korkat, okunnigt och respektlöst!

Den som i borgarnas värld är duktig ska belönas. Den som är lat ska av densamme bestraffas. De som arbetar får jobbavdrag. De som är arbetslösa får sänkt ersättning och strängare regler – som bevisligen lett till långtidsarbetslöshet med socialbidrag som följd istället för att kunna jobba extra där det behövs; att hoppa in när någon blir sjuk, söka vikariat – trots att de inte är på heltid.

Effekten har blivit den motsatta. Det är nämligen inte fler som kommer ut i jobb av denna regel. Vi är fler än 430 000 arbetslösa i Sverige. Västra Götalandsregionen ligger högt i arbetslöshetens statistik.

Jag är förbannat trött på misstron till människan. Jag är trött på att vi ska utgå från att alla är lata, fuskare som vill sko oss på andra. Jag är trött på kylan som hänger sig kvar i Sverige, trots att sommaren är här.

I höst röstar jag rött. Jag vill ha ett parti vid makten som tror på egenansvar, på människans önskan av självständighet, på att människan är bra, plikttrogen och en tänkande individ.

Jag vill ha en regering som är som en god vän; litar på mig och tror mig om gott. Men som finns där – inte dömande, utan stöttande - om det inte går som tänkt.

Jag är trött på förmynderi och ifrågasättningar. Jag längtar efter att bli litad på igen och längtar starkt efter ett samhälle som utgår från att jag gör mitt bästa.