Less, less, less. Till förbannelse. Samma sak varje dag. Jäpp, jag har "en sån där dag".

Sitter och är förbannad på Trissreklamen - trots att jag inte ens sett den på evigheter.

"Plötsligt händer det!"

Vad? VAD? VAD är det som händer så jävla plötsligt? Inte har jag vunnit några miljoner och i övrigt händer inte ett skit plötsligt här!

Samma sak varenda dag! Dag ut och dag in, vecka efter vecka.

Och så är jag förbannad på en anhörig som låter sig så starkt styras av Jantelagen att hon inte vågar rekommendera mig för ett jobb hon vet är ledigt. Trots att hon vet att jag är duktig i det yrket. Nä, hon är rädd för att det ska "se illa ut" när hon rekommenderar mig. Gaaaaaaaaah! Om inte en av dem som känner dig bäst i hela världen kan lämna sina garantier utan att det är trovärdigt, VEM kan då göra det?

Och så är jag arg för att mitt hem ser ut som att jag har haft en mycket lokal variant av stormen Gudrun här hemma och för att jag bara inte ids ta itu med det.

Jag är förbannad på att arbetsförmedlingen kräver in uppgifter som jag lämnat långt oftare än de kräver, men inte noterat det utan kräver in nya. Och det hade väl varit ok om det inte varit så att de nonchalerat mina mail och telefonsamtal om önskan att få en planerad träff med en handläggare..

Och så är jag förbannad på att neruopskykolog-teamet i Uddevalla aldrig hör av sig - fast att de skulle gjort det för längesedan. Och att jag aldrig lyckas pricka in deras telefontider.

Jag veeeet, det är bagateller i livet - och jag kommer inte att minnas denna ilska om tre månader.

Men det skiter jag i.

För idag är jag rasande. Och allra mest förbannad är jag på Triss som vräker ur sig att "plötsligt händer det".

Plötsligt, my ass!

Till Åsa: Jag ber om ursäkt, det blev bara en falukorv denna eftermiddag! :)

"Ibland passerar jag McDonalds på helgerna och tittar in på alla patetiska helgpappor som tar med sina barn dit som det ultimata nöjet," sade en kille på dryga 35 år som själv var helgpappa.

När jag var dryga 20 fick jag ett bra jobb. Jag hade inte så bra betalt. Då. Men det hade flera av arbetskamraterna jag umgicks med. Skitglad över att få vara med i "coola gänget" behöll jag alltför många åsikter för mig själv. I alla fall innnan jag insåg att coola gänget inte var ett dugg coolare eller smartare än vad jag var..

I coola gänget ingick en som själv kallade sig helgpappa. Han var kul och trevlig. Men ack så felplacerad. Ofta pratade han om sin uppväxt i förorten. Han var ett arbetarbarn. Ja, utan tvivel var han det. Då. Nu representerade han, som tjänsteman, arbetarna. Helt ok så klart. Om det inte varit så att han hade en nedlåtande attityd till människorna han företrädde - och därmed också till sig själv (även om jag betvivlar att han kommit så långt i självanalysen). I tanken var han socialist. I praktiken var han elitist.

"Jag tar bara med mitt barn ut på "riktiga" krogar för att äta. Bara jävla losers går på McDonalds med sina barn."

Han som hade en fet lön för att företräda de människor som inte har det borde kanske ha tänkt till lite. Han hade tillgång till lönestatistik för samtliga fackförbund inom LO och flertalet inom TCO och SACO.

Han borde veta att ett restaurangbiträde, en butiksanställd, en städare, ett vårdbiträde förmodligen sällan (eller aldrig) har råd att gå ut och käka. Sannolikheten att de också ska ha råd att ta med sig sina barn är väldigt liten.

Han borde, som förälder, veta att barn är olika. Om hans barn nu råkade vara ett extremt lugnt barn som tyckte det var ok att sitta stilla på en krog och först vänta på att beställa, sedan vänta på maten och sedan utan pirr i benen äta maten, så är det ytterst få barn som är så.

Vilken jävla loser jag är!!! Om jag ska tro att hans sanning är den rätta sanningen alltså.

Om jag tog med mina barn ut på krogen för att sitta och vänta på mat (som de med stor sannolikhet ändå inte skulle äta) sedan kräva att de sitter stilla och äter (för att inte störa övriga, eventuellt intoleranta, matgäster) så skulle de se det enbart som ett straff. Ingen av oss skulle kunna njuta av måltiden vi betalat dyra pengar för.

Snabbmat är inte heller billigt. I förhållande till vad du faktiskt får för det är det jäkligt dyrt. Men, om man bortser från kvalité och smakupplevelser, så är det fortfarande väldigt mycket billigare än vad "vanliga" restauranger håller för priser. Barnen behöver inte vänta på maten någon längre stund. Efter maten kan de leka och hoppa och stoja hur mycket de vill. Dessutom tillsammans med massa nya lekkompisar.

Men egentligen så ska inte texten handla om vad barnen tycker är roligt, det var en parantes.

Jag blir förbannad på att denna person som i sina utredningar och texter var så jävla politiskt korrekt och hade så många visioner levde i en verklighet som inte återspeglade särskilt mångas verklighet. Och han hade mage att se ner på dem som ansträngde sig för att hitta på något med sina barn. Något som dessutom kostade (för många) alldeles för mycket pengar.

Folk får gärna göra klassresor hit och dit och fram och tillbaka precis hur mycket de själva vill och önskar. Men var ärlig mot både dig själv och omvärlden. Tycker du att människor som inte har pengar är losers, ja då ska du nog söka dig till ett annat parti..