Och än idag kan man höra ekot av en liten räv och en liten hund:

"Du är min bästis Micke!"

"Du är min med Molle. Och vi kommer alltid vara vänner för evigt?"

"Ja, för evigt!"

Micke och Molle. Bland det bästa Disney producerat. Om gränsöverskridande vänskap, tolerans och olikheter. Om hur lätt det är att hålla sig til "de sina", till det kända, men hur berikande det kan vara att vidga sina vyer. En vänskap som trotsar allt.

Micke och Molle orsakade snyftkalas hos mig som 6-åring när jag först fick se filmen med kusin Marie och pappa och sedan varje dag i minst ett år framåt då jag lyssnade på kasetten jag fick i julklapp.

Nu, 30 år senare, sitter jag och tittar på samma film men med annat sällskap. Jag och min äldste son snyftar ikapp, vi kramas i soffan och jag försöker hitta svaren på "Varför mamma?".

Svaren är inte busenkla. Och det är svårt att förklara för en femåring att livet inte bara är gott. Ibland är världen för svart eller vit. Men Micke och Molle är inte medvetna om detta som barn. De träffar någon de gillar, någon som är snäll, någon de har roligt med. Resten är oviktigt - och inte ens värt att notera. Så fungerar barn, oavsett om det är barn i form av tecknade djur eller om det är små människobarn. Någonstans på vägen förstör vi våra barn. Vi förvandlar dem från öppensinnade nyfikna små människor till cyniska skeptiker som ska värdera allt som sticker ut.

Jag älskar Micke och Molle. Och jag älskar att mina barn fortfarande är så små så att det ännu är helt obegripligt att någon har åsikter om hunden och rävens vänskap.

Alla vuxna borde se Micke och Molle och tänka över filmens sensmoral och rannsaka hur vi själva lever. Kanske kan det vara värt att släppa in Micke i våra liv. Kanske ska vi inte vara så skeptiska mot honom? Kan det vara så att vi t.o.m får ut något själva genom att våga möta räven? Och framförallt, vi låter väl våra lilla hund få leka med den lilla räven - trots att de på ytan verkar annorlunda.

Jag torkar tårarna ur ögonvrån och hör inom mig ord jag hört hundratals gånger förr, men som fortfarande berör mig lika starkt:

Och än idag kan man höra ekot av en liten räv och en liten hund:

"Du är min bästis Micke!"

"Du är min med Molle. Och vi kommer alltid vara vänner för evigt?"

"Ja, för evigt!"