Kör en bloggkväll i politikens tecken. Först risade jag borgarna. Nu ska jag risa sossarna.

Japp, jag är röd. För mig är det otänkbart att rösta annat. MEN, det innebär inte att jag tycker att det rödgröna alternativet är felfritt. Det innebär inte att jag håller med om varje kommatering i resp partiprogram.

Ett parti måste ha högt i tak anser jag. Nej, man får inte vara rasist och rösta på sossarna. Du ska heller inte vara homofob eller liknande. Grunden "allas lika värde - allas lika rätt" ska delas av den som blir medlem i partiet.

Men vardagen i politiken är ofta detaljerad. Där måste inte alla tycka samma. Det måste finnas utrymme för diskussion.

Därför stör det mig en aning när vi sossar raljerar och är så himla nöjda när t ex en folkpartist går emot det borgerliga blocket i en votering i riksdagen. "En vettig person det där, trots att hon/han är folkpartist!" För nåde den som gör så inom socialdemokraterna. Nej jag veeet att det inte bara är inom s utan att alla partier naturligtvis är av samma åsikt.
Men partipiskan som det internt skämtas om existerar i allra högsta grad. Och fine! Låt så vara. MEN tyck då inte att centerpartisten som röstar emot sitt eget parti är så fantastisk när du i nästan ögonblick blir sur över svikaren i ditt eget parti.

Nixpix, jag är inte nyss hemkommen från något möte där jag varit kärringen mot strömmen. Läste bara ett inlägg som jag funderade över.

Låt oss respektera att vi är olika. Även om hundratusentals människor röstar på ett och samma parti så innnebär det inte att vi är stöpta i samma form. Det innebär att vi är en massa olika människor med olika bakgrund som tycker att detta alternativet är det bästa, men möjligtvis inte helt perfekt.

Rosa inte den ena för att i nästa sekund risa den som gjort samma sak. Låt oss tänka efter innan vi plockar upp stenen för att kasta den i glashuset..

 

Åsa

18 maj 2010 10:33

True dat, sistah!

http://xecute.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...