Återigen får jag tacka Xecute för inspirationen.  

För en tid sedan dejtade jag en kille. Trevlig, rolig, snäll, charmig. Jättefin på alla sätt och vis. Men..man behöver inte dejta en korean eller nigerian för att se att det finns kulturkrockar. Vi hade helt enkelt olika kulturer trots att vi kom från liknande uppväxtförhållanden, båda är etniska skandinaver och från mellanstora städer.

En av hans fasor var om något av hans barn skulle visa sig vara homosexuell  när det växte upp. Jesus vilken debatt vi hade. Blev jag förbannad på honom? Nää, det blev jag inte. Förvånad? Absolut. Chockerad? Ja, faktiskt.

Jag ska inte överdriva, det var inget trauma. Men det var en liten käftsmäll faktiskt.

Däremot blev jag förbannad på mig själv!

Jag har i så många år arbetat och umgåtts med människor där vi alltid, alltid talade om allas lika värde att jag blivit så jävla naiv att jag trodde att Sverige blivit så modernt och upplyst att alla tänkte likadant. Att det bara var ointelligenta puckon som tänkte annorlunda. Vi såg oss inte som präktigt politiskt korrekta. Åtminstone jag trodde att de allra flesta var som oss.

Rättvisa, jämlikhet, jämställdhet. Diskriminering pga av klass, kön, etnicitet, religion, ålder, handikapp och sexuell läggning användes i så många texter att jag stirrat mig blind. Och kunde tillsammans med multiplikationstabellen dragit detta om jag blivit väckt kl 4 på morgonen. Innan kaffet till och med.

Jag minns att jag sa till honom: "fattar du vad du säger? Min ena son är autistisk och kommer kanske aldrig ens att prata - än mindre hitta någon att älska. Och du är rädd för att din son eller dotter ska älska och bli älskad av någon av samma kön? Lite perspektiv tack! Var lycklig om dina barn är älskade, så länge de är lyckliga!"

Men det var tanken på sonen med en kille i sängen som äcklade honom. Hahahahahaha! Ursäkta mig, kom inte och sig att tanken på någon av dina döttrar i sängen med en kille inte äcklar dig?

Och VEM tycker egentligen inte att det är lite äckligt att tänka detaljer kring en nära släkting som har sex - oavsett VEM partnern är.  

Mina söner är naturligtvis, likt alla människor, sexuella varelser. Men nog kommer jag att undvika detaljerade tankar kring deras framtida sexliv.

Mina söner får älska vem de vill. Så länge förhållandet bygger på kärlek, ömhet och respekt. Så länge den de älskar är snäll mot honom och gör honom lycklig - och tvärtom. Om personen heter Fia, Muhammed, Lorena, Pekka, Gustav eller Fatma, det skiter jag i. Bara mina barn är lyckliga!!!

Och en sak lärde jag mig, Sverige har mycket att jobba med. Jag är glad över att bo i Sverige. Och jag vill också vara stolt. Jag vill att Sverige ska vara ett föredöme. Om jag får bestämma så ska vi inte nöja oss förrän vi har fått alla som bor här att visa respekt, acceptans och förståelse för vår omgivning.

 

Xecute

12 maj 2010 21:39

AMEN, MAMA!!!!!!!!!!!!!
I kommentarerna till mitt inlägg kom jag in lite på det där, att puckosvenssons kör mantrat "det är äckligt" - när det gäller manliga homosexuella. Tjejer däremot... mja.. men det är ju till och med lite sexigt. Eller mycket sexigt. Rena rama drömmen faktiskt att ha två brudar med i sängen samtidigt, som även håller på med varandra. Dreggel, dreggel. Men bögar, fy fan vidrigt äckligt blablabla. Är det något som är vidrigt så är det dessa ointelligenta människor som tänker och tycker så som t ex den kille du dejtade.

http://xecute.bloggplatsen.se

 

Astrid

16 maj 2010 16:45

Hej Bea !
Tusen år sen, Å vad jag håller med dig, å mitt problem är barnens far, som har den synen, Vi kan gärna umgås med bögar å flator men det skulle bli krig å bålbränning om någon av våra barn eller hans tidigare skulle visa sig bisexuella eller homosexuella, helt galet, vad är det han lär våra små, att " dom är ok att umgås med" men äkligt att vara ???? Helt tok galet, oj så många gräl det blivit pga av detta....
Så jag kan inget annat än hålla med allt du skriver...Ha det gott / Astrid

http://www.ouidnovis.se

 

Bea

16 maj 2010 17:16

KUL att höra av dig Astrid! Hoppas du har det bra. KRAM

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Astrid

16 maj 2010 20:25

Hej jo fina fisken....för det mesta ;)
Själv ??? Kramiz

http://www.ouidnovis.se

 

Bea

16 maj 2010 20:29

Jo men det är bara fint! För det mesta..;)
Var på väg tillbaka till Fiskis bara två trappuppgångar ifrån där jag bodde på torget när jag flyttade. Men en massa omständigheter gjorde att jag istället blev kvar i Trollhättan. Så här försöker jag skapa ett nytt liv. Är du kvar i Fiskis eller?

http://aretsmama.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati    Eller ”jävla förbannade brist på förståelse”   Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

      Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Min blogg snittar på fem läsare dagligen.     (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!)   Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...