Direktlänk till inlägg 9 maj 2010

Ni kan dra åt helvete allihop!

Av aretsmama - 9 maj 2010 20:22

Ibland vill jag bara skrika åt hela världen att drå åt helvete! Inte för att jag ogillar världen eller människorna som befolkar den. Men för att jag är trött. Och less. Så jävla less att jag med ord inte kan beskriva hur less jag är.

Jag är trött på att vi i familjen Annorlunda drar uppmärksamheten till oss. Nej, jag har inte 20 barn. Jag har inte pottränade trillingar på 2 år. Vi är inte med på TV och har därmed inte bett om er uppmärksahet.

Jag har bara två barn. Varav 1 styck gosse icke följer samhällets norm.

Han syns och han märks. Däremot syns och märks det inte att han är annorlunda förrän efter ett tag. Han är skitjobbig. Och helt underbar. Han är högljudd och arg. Och kramig och bubblig av skratt. Han blir rasande vid motgångar. Han blir själaglad vid framgångar.

Men överallt märks han. Han utmärker sig. Han är överallt där man inte får vara. han rör allt man inte får röra. Han gör saker som för andra fyraåringar är tabu.

So what?

Sluta titta ogillande på oss! Sluta titta undrande på oss! Sluta titta sympatiserande på oss! Sluta bara att glo!

Min lille skrutt har inte bett om att bli hyperaktiv. Han har inte bett om att sakna impulskontroll. Han har inte bett om att bli autistisk. Han har inte bett om er uppmärksamhet. Han har nog med att hålla fokus ändå.

Jag har heller inte bett om att få en autistisk son som är hyperaktiv och utan impulskontroll. Men nu är han det. Och nu har jag det. Och jag har inte heller bett om er uppmärksamhet. Jag har nog med att behålla fokus på min son ändå.

Och för mig är han, tillsammans med sin bror, den mest perfekta varelsen i världen - trots sina fel och brister.

När du stör dig på oss i kön till kassan, ägna följande 10 minuter en tanke. Då är du på väg hem med dina varor. Min son och jag är kvar i samma vardag. Han slåss mot sina impulser. Han slåss mot att inte kunna kommunicera som du gör. Han slåss mot pirret i kroppen och surrandet i huvudet som gör att han inte kan vara stilla en sekund.

Så nästa gång du ser oss: SKIT I OSS!

Vi behöver inte ditt ogillande. Vi behöver inte dina sympatier. Och vi behöver inte dina funderingar.

Vi är precis som vilken familj som helst - bara lite annorlunda!

Annorlunda barn

Dela

Mita

9 maj 2010 21:28

Men gör det då, skrik och gör andra generade, du har din son och är välsignad, ta vara på det.
Jag höjer min hand för dig!!

http://rocotopeppers.bloggplatsen.se

Åsa

9 maj 2010 21:32

AMEN, SISTER!!!!!!!!

http://xecute.bloggplatsen.se

Bea

9 maj 2010 21:39

Mita, hade jag haft Aspergers hade jag kanske gjort det... ;)

http://aretsmama.bloggplatsen.se

riesling

9 maj 2010 21:44

Jag förstår dig så väl.
Jag blev diagnosticerad med Asperger när jag var 36 år gammal och det var som om allt föll på plats då.
Jag har i hela mitt liv känt mig annorlunda och förstått att människor har sett mig som annorlunda, att de har tyckt att jag har betett mig på ett sätt som man inte "bör".
Eftersom även mina föräldrar tyckte att jag var onödigt envis och bråkig och "gjorde mig dum" så fanns det ingen ro någonstans för mig. Jag fick alltid vakta på mitt beteende - men jag lyckades aldrig helt.
Så när jag fick min diagnos så var det en riktig lättnad. Det fanns en förklaring!
Det är svårt när man har ett fel som inte syns utanpå och som betyder att man beter sig fel i sociala sammanhang, precis som din son. Det är verkligen skitjobbigt att ta andras människors reaktioner för det.
Just därför får man lov att "kräkas ur sig" ibland. Man måste bli av med en del frustration för att orka vidare.
Jag känner för dig och förstår att dina barn har tur som har dig som mamma.

Du är fantastisk!

http://riesling.bloggplatsen.se

Bea

9 maj 2010 21:50

Jag blir helt matt av det du skriver!!! Att inte kunna få en diagnos - trots att du t.o.m själv har känt dig "annorlunda" är ju helt obeskrivligt. Det är ju fruktansvärt. Och att inte ens få en fristad i hemmet gör mig helt tårögd.
Men samtidigt så får jag väl använda den gamla klyschan "bättre sent än aldrig". Fan vad du är bra som stod på dig och fortsatte. Och vad underbart att du efter alla kämparår trots allt fått bekräftelse!

Så jag använder dina ord tillbaka och säger:
Du är fantastisk!

http://aretsmama.bloggplatsen.se

Markus med Adhd

9 maj 2010 23:59

hej!
din barn låter som mig. jag har adhd med Autistiska drag. har jag fått en diagnos på. din barn låter exakt som mig de kändes som du bekrev mig där :)
jag vet hur jobbigt de känns för ditt barn att ha de, för jag har samma problem.
har han fått en diagnos eller får han hjälp? för jag har precis börjat ta medecin. jag har en bra medecin som kanske kan hjälpa han be (när han har fått diagnos, om han får diagnossen adhd med autistiska drag. be för medecinen Concerta den ska hjälpa till att bli mer social, bli mer koncentrerad.) eller han kanske redan fått en diagnos?

http://www.markus-adhd.bloggplatsen.se

Bea

10 maj 2010 06:23

Hej Markus med Adhd! Om du visste vad glad jag blir över din kommentar. För du och min son har fått samma "omdöme". Hans diagnos är inte fastställd även om barnpsykologer, specialistpsykologer och läkare säger sig ha tillräckligt mycket fakta för det så har vi kommit överens om att Neuropsyiatriska teamet också ska göra en utredning för att få diagnosen så exakt som möjligt. Men kraftig ADHD med lindrig autism är den misstänkta diagnosen.
Därför blir jag extremt lycklig när jag ser att du är inne ohc bloggar!!! För även om alla är olika, så ger det hopp om framtiden för min son. Måste omedelbart kolla in din blogg!! :)

http://aretsmama.bloggplatsen.se

Nina

10 maj 2010 09:38

Jag gillade detta inlägget. Varför ska det alltid finnas de som dömer ut andra? Du är bra som orkar stå på dig. Kämpa på i samma takt så kommer det kanske att bli resultaten som du önskar. :)

http://www.rosentjejen.bloggplatsen.se

Katarina

10 maj 2010 11:23

Tack!
Tack för att du är en underbart bra mamma som sätter ord på ditt "annorlunda" liv. Tack för att du får mig att förstå det jag inte har en aning om och ger mig en bild av ett liv som inte finns i min närhet att kunna blicka in i!
Det är så skönt att kunna känna lite mer kunskap i ett så svårt ämne som man inte med lätthet kan fråga någon om.
Kram och en hyllning till dig!

http://endastgossar.bloggagratis.se

Mamma Mia

10 maj 2010 15:03

Fan va bra skrivet!

Har själv en son med add ,en med misstänkt adhd,sambon o jag har sammanlagt 6 barn....så vi är också lite "Annorlunda"

http://hcalleskula.bloggplatsen.se

Bea

10 maj 2010 16:23

Tack för era fina ord och ert stöd. Det värmer - även över nätet!

http://aretsmama.bloggplatsen.se

Förbannade djävla byråkrati

Kommentarer (0)

Av aretsmama - 13 juni 2013 19:41

Livet som autistförälder del 20468, typ. Jävla förbannade byråkrati Eller ”jävla förbannade brist på förståelse” Att mötas av byråkrati och blanketter är surt. Men att mötas av argumentet "så har många det" när man vänder sig...

Ett liv att älska

Kommentarer (2)

Av aretsmama - 8 februari 2013 16:38

Ikväll är det ett år sedan min "en gång svägerska, alltid svägerska", extralillasyster och djupt saknade vän med det bubblande skrattet somnade ifrån jorden och lämnade oss kvar, i förtvivlan. Jag är säker på att jag såg världen mörkna lite den kvä...

Adjö är ej för alltid. Farväl är inte slut.

Kommentarer (6)

Av aretsmama - 9 februari 2012 19:35

Med förtvivlan i bröstet skriver jag nu att en mamma och en pappa har mist sin älskade dotter. En alldeles för liten gosse med rött hår har inte längre någon mamma kvar. En man har förlorat sin älskade livskamrat efter ett nästan bara p...

Teletubbies, tystnad, satkärringar och "tänk om.."

Kommentarer (3)

Av aretsmama - 1 februari 2012 21:15

Idag har jag gjort något jag inte gjort på minst två år. Jag har varit sorgsen över att Edvin är autistisk. Jag fick mail med filmer och foton av pappa på när mina barn var små. Alltså riktigt små, max två-tre år. Så söta! Och så små. När jag tit...

Med varmt hjärta och höjda ögonbryn

Kommentarer (2)

Av aretsmama - 23 januari 2012 19:45

Min blogg snittar på fem läsare dagligen. (Och all eloge och tacksamhet till dessa enträgna människor som besöker en blogg som inte bloggas på. Tack till er!) Men nu.....! Det är helt fantastiskt! För första gången är det inte en egotri...